|
Inledning
I denna allt mer internationaliserade värld kan man fråga sig om det tjänar något till att forska i ett språk som har så lite kvar av det som en gång var ett levande, starkt och vältalat sydskandinaviskt språk; det skåneländska. Såsom varande ett regionalt språk med rötter i Danmark har den genuina skåneländskan nämligen under så lång tid utsatts för en sådan kulturell undanträngning att den tycks ha hamnat på undantag. Införandet av nya ord (novationer) från svenskan har under lång tid och efterhand allt mer fått ersätta äldre uttryck (relikter), som varit typiskt skåneländska. Sedan har vi den nu klassiska språkstriden huruvida skånemålen (skåneländska) är en svensk dialekt eller ej. Det
råder bland språkexperterna delade meningar om detta, och ytterligare ved på den pyrande elden kom när Nationalencyklopedin fastslog
att
Ifall dagens benämning av "skånska" utgör en benämning med flera tolkningar, vilka i praktiken varken skiljer på det
östdanska, regionala språket skåneländska eller svenska med skånsk brytning som är en svensk dialekt (och som i ett
förtydligande syfte möjligen skulle kunna kallas nyskånska), vill vi därför återinföra det moderna, skåneländska
skrivspråket. Skåneländskan lever på 2000-talet!
Vi vill med exemplet i "Från svenska till skåneländska" ansluta till makthavarnas
synsätt och genom våra lilla nidskrift dels ge läsaren en stund för eftertanke och dels visa hur skriven skåneländska kan se ut
på 2000-talet. |