Fonetik

• Delvis på uttalet av "r" med tungroten, men förekomst av tungspets-r finns i två områden. Ett av områdena är det breda gränsbälte norr om Ätran och upp till Varbergstrakten där det talas både tungrots och tungspets-r. Tungrots-r i början av ord, tungspets-r i övrigt. Norr om gränsbältet slutligen förekommer r-ljuden i enlighet med den så kallade götaregeln (Västgötaskorrning). Regeln innebär i stora drag att tungrots r används i början av ord - rak, rida, rykta - eller när r-ljudet är långt - borra, darra, surra - i övriga fall tungspets r. Det andra området är på yttersta delen av Listerlandet i sydvästra Blekinge, där konstant tungspets-r talas. Tungspets-r talades kring sekelskiftet fortfarande i Skåne, i Åsbo, Bjäre samt delar av Gärds och Albo härader, men har nu försvunnit. Det har däremot återintroducerats i Lund genom stor inflyttning norrifrån kombinerat med en ovilja att låta barnen lära sig den skånska som talas i Lund.
• Uttalet av -tion (utt. "sjon") och sk- (utt. "ch") som ej heller finns i rikssvenska eller riksdanska.
• I vissa delar av framför allt Skåne övergår -nd- och -nn- till -ng-.
  

  		Kvinga		Kvinna
  		Hong		Hund
  		Vingögd		Vindögd

• Öppet a som i riksdanskan. Medvetenheten att detta "a"-ljud anses som osvenskt har gjort att ljudet varit på kraftig tillbakagång under 1900-talet. Ord som exempelvis mad uttalades endast med öppet a vid sekelskiftet, blev därefter blandat med det rikssvenska slutna a:et, för att idag nästan helt ha försvunnit.
• Kort -ä uttalas dock fortfarande som öppet -a i större delen av Skåne.

  		Farrja		Färja, Färga
  		Barrj (Bjär)		Berg
  		Barrja si		Bärga sig, Ge sig till tåls
  		Vaj		Väg

  Ytterligare ett exempel på hur levande detta är, är det malöitiska "sar vi" som härrör sig ör "så säger vi" i betydelsen "OK", eller "Hej då".
• Kort -ä kan även bli -i.

  Säga

  Sia, Sier, Sied

• Klusilförsvagning inuti eller i slutet av ord
      -k- blir till -g-
      -p- blir till -b-
      -t- blir till -d-
  Rikssvenskan är mera trogen den fornnodiska, medan riksdanskan har gjort stora avsteg. Som i många andra fall, har skåneländskan hamnat någonstans mitt emellan. Exempelvis ordet "gata" är inte bara rikssvenskt, utan även fornnordiskt. Riksdanskan ändrade inte bara "t" till d, utan försvagade även "a" till e. Skåneland följde med på utvecklingen av klusilerna, men inte på försvagningen av a-ljudet.

  		Gaba		Gapa
  		Kaga		Kaka
  		Veda		Veta
  		Gada		Gade

  Skåneländskan är i två fall mer dansk än danskan. T övergår till d också efter obetonad vokal i ordslut. (bestämd form av substantiv i neutrum)
  
  1. i bestämd slutartikel
     

     		Hus - Hused		Hus - Huset		Hus - Huset
     		Bor - Bored		Bord - Bordet		Bord - Bordet

  2. i adjektivändelsen -ed/et
     

     		Blissed		Blåsigt		Blisset
     		Bråged		Brokigt		Broget
     		Träed		Träigt		Træet
     		Spatted		Spattigt		Spattet

• Ljudkombinationen -pt förenklas till -ft.

  Tappa, Taffte, Tafft

  Tappa, Tappte, Tappt

• Kort -y övergår ofta till -ö.

  		Köss		Kyss
  		Tösst		Tyst

• Långt -y över går till -ö före j-ljud.

  		Blöjj		Blyg
  		Töjj		Tyg
  		Dröjj		Dryg

• Svenskans korta -ö motsvaras ofta av -å.

  		Tårrst		Törst
  		Fårrst		Först

• Långt -å motsvaras av -u.

  		Luad		Lågad
  		Komma i hu		Komma ihåg
  		Dröjj		Dryg

• Slut-d assimileras om det står efter -l.

  		Vill		Vild
  		Ill		Eld
  		Mill		Mild

• Ytterligare en svår ljudkombination -iu har övergått i -y.

  		Lys, Lyse		Ljus
  		Dyb		Djup
  		Tjyv		Tjuv

• Utvecklingen från -nd till -ng.

  		Rong (Ronn, Runn)		Rund
  		Hong		Hund
  		Ving		Vind
  		Kvinga		Kvinna

• Inget uttal av -d efter -r.

  		Bor		Bord
  		Jor		Jord
  		Or		Ord
  		Går		Gård
  		Go		God

• Om -v står sist i ordet, förstummas det om det föregås av -l.

  		Hal		Halv
  		Kal		Kalv
  		Säl		Själv
  		Går		Gård
  		Go		God

• I skånskt uttal gick ljudutveckligen ibland vidare så att
  -b- blev till -v-
  -g- blev till -v-
  

  		Mave		Mage
  		Have		1. Hage, 2. Trädgård
  		Java		Jaga
  		Piva		Pipa
  		Gava		Gapa
  		Lava		Laga

• Den fornnordiska ljudkombinationen "hv" formligen skrek efter en uttalslättnad, även här gick skåneländskan en egen väg. När danskan och svenskan hoppade över h-et i uttal (men danskan behöll stavelsen i skrift), byttes h-et ut mot ett k i nynorskan. Skåneländskan bevarade istället första konsonanten och slog ihjäl -v.

  		Ha		Vad
  		Hår		Var
  		Håffår		Varför

  Ingen regel utan undantag, skåneländskan bevarar v-et i två fall.

  		Vim		Vem
  		Vikken		Vilken

  Helmer Lång brukar exemplifiera uttalsförändringarna med en anekdot:

  - Ha han I gjårred i skolan ida? - Vad har ni gjort i skolan idag? - A ja, inget sarschelt. - Ah, inget särskilt. - A, noed han I vell gjårred? - Amen, något har ni väl gjort? - A ja, vi ha sjonged en liden bid. - Ah, vi har sjungit en liten sång. - Jaså, va då får noed? - Jaså, vad då för något? - Ja, de va om en liden hong. - Ja, det var om en liten hund. - Ha sier du - en liden hong? Den har ja allri hört. Hont lyddas den? - Vad säger du - en liten hund? Den har jag aldrig hört. Hur låter den? - A ja, den bårrja så här: "Sov du lille vide hong, än så e de vintorr". - Ah, den börjar så här: "Sov du lilla videung, än så är det vinter".

• Diftonger
  -a- blir [au], -o- blir [ou] eller [io], -e- blir [ei], [ej] eller [ai] , -å- blir [åu]
   

Ordförråd
Se under "Skåneländska ord".

Språkmelodi

• En specifik språkmelodi som urskiljer sig starkt från rikssvenska och riksdanska.
• Specifik meningsbyggnad.
  Den som för första gången stöter på gammalhalländska lägger snart märke till att dialekttalare personböjer verben: Vi binnom, i binnen och dai binna (Vi binder). Vi skådom, i skåden och dai skåde (Vi sköt). När man ställer en fråga återkommer personböjningen:
  Vaistu? - Vet du?
  Vellstu? - Vill du?
  Hettastu ait ägg? - Hittade du ett ägg?.
  De här ålderdomliga dragen började försvinna ur många svenska och danska dialekter redan för flera hundra år sedan, men i vissa delar av östdanskan, skåneländskan, dröjde den sig kvar.
  

  Ett mera modernt exempel från dagens skåneländska är E han kommen , vilket motsvarar rikssvenskans "Har han kommit".

Fram till radio och Tv:s genombrott kunde den sydvästskånska dialekten hänföras till det östdanska språkområdet, speciellt med Amager, sydligaste Sjælland och öarna söder därom. På kort tid har dock de dialektala inslagen i språket kraftigt reducerats så att denna koppling idag får anses vara bruten.