Idag tycker många att det är "naturligt" att man talar danska i Danmark och svenska i Sverige. En nation betyder ofta ett gemensamt språk. Först på seanre decennier har tack vare EU och Europarådets arbete gett regionala språk en chans att komma tillbaka på den offentliga arenan. Att ett visst språk brett ut sig på bekostnad av andra beror delvis på att du kungamakterna erövrade nya områden tog de med sig sitt administrativa språk. De som ville göra affärer med den nya administrationen fick helt enkelt lära sig det nya språket. På så vis kom vardagen i många regioner att pråäglas av flera olika språk, var och ett ägnat för olika bruk. Franskan för diplomatin, plattyska för handel, svenska för administration och dansk-skånska i dagligt bruk. Men, så är det ju inte idag - idag används för de flesta enbart svenska i Sverige, oavsett om det gäller familjeliv, affärsliv eller i kontakt med myndigheter. Hur har det blivit så?
För att söka förklaringen behöver vi bege oss till Frankrike. På 1790-talet är den franska revolutionen är igång, och det är nu som tanken om "det rena språket" slår igenom. Hittills hade Frankrike, precis som många andra Europeiska stater, varit rikt på regionala språk. Det vi idag kallar franska kallades då Ile de France och var bara ett av flera språk som talades i Frankrike. "Franskan" var i själva verket det språk som monarkin och dess administation använde. När Frankrikes geografiska område utsträcktes, följde Ile de France-språket med som officiellt språk. Men folk i regionerna fortsatte att använda sina egna regionala språk jämsides med "franskan".
men under franska revolutionen börjar det hända saker. Genom att deklarera att Ile de France-språket blev det officiella franska språket i Frankrike och samtidigt understödja all användning av språket skapades grunden för en språklig likriktning. Nu skulle alla tala ett och endast ett språk. Plötsligt fick de som talade och skrev ”franska” nu en stor politisk fördel.
Franskans utbredning i Frankrike kom att bero på ytterligare två faktorer; utvecklingen av utbildningssystemet och skapandet av en gemensam arbetsmarknad. Med franskan som officiellt språk kom också grammatikböcker, ordlistor och instruktioner om hur skriva korrekt och god franska. Genom att ha skapat ett utbildningssystem som var fritt från regionala variationer och med en förenad arbetsmarknad där högre positioner krävde kvalifikationer från det nya utbildningssystemet, blev skolan språngbrädan till en karriär där framgång krävde kunskaper i franska. Och endast i franska. Revolutionens Frankrike blev den mest centraliserade staten i Europa, därför kunde myndigheter och organisationer skapa sociala processer som alla pekade mot samma mål - god franska är ett krav om du skall komma någonvart. Observera, att detta gällde överallt i Frankrike, inte bara på de platser som redan talade franska. På så sätt kom framstånde personer dels att sluta använda sina regionala språk och dels uppmuntra sina barn att göra detsamma. I bästa välmening medverkade man alltså i undergången av sitt instrument för att uttrycka känslor och tankar, nämligen sitt eget språk.