Regioner och identitet

De senaste decenniet har ett begrepp återförts i debatten. Begreppet är "regionalismen", men det är inte längre den regionalism som fanns i världen på 1930-talet. Präglad av den tidens idéer kom regionalismen då att hamna i stor grad om protektionism och revanischism. Den regionalism som nu debatteras är istället att likna vid en politisk kraft som sprunget ur globaliseringen. Genom att utgå från den region individen kommer ifrån och kräver politisk och kulturell frihet att fatta de beslut som rör regionen, utan att för den skull ställa sig negativ till överstatliga enheter som EU och FN, kan en ny världsordning uppstå. Globaliseringen har nämligen visat sig gynna regionalismen och missgynna nationalismen.

I en värld så präglad av nationalstatstänkandet, inriktar sig regionalismen även på att arbeta introvert och försöka återetablera den region som en gång i tiden fanns. Den huvudsakliga inriktningen är dock extrovert i form av att skapandet av kontakter på regional basis med andra likasinnade regioner, inte nödvändigtvis med de som angränsar utan även till regioner i andra delar av världen.

Vad är en region?
Finns det då en enkel formel som kan räkna ut vilka landområden som är regioner och vilka som ej är det? Tyvärr är det inte riktigt så enkelt. Regiontänkandet är dynamiskt; en region kan födas och dö, nya regioner kan skapas därför att människorna i ett visst område vill så. Det är viktigt att komma ihåg att regionalismen är till sin natur styrd av medborgarnas vilja, ej via diktat från centralstyrda nationalstater. Eller för att använda ett uttryck från politiska kommentatorer, "väljarna röstar med sina fötter". Ett aktuellt exempel är Øresundsregionen. Idag finns den endast på papper; påhejad av vissa politiker. Om den kommer att skapas avgörs til syvende og sidst av sjællänningarna och skåningarna. I processen att skapa en ny region kan politiker endast spela en sekundär roll.

För att komplicera det ytterligare finns det en speciell form av region som kallas kulturregion. För att bli en kulturregion måste en region funnits så pass länge att den lätt kan identifieras i fråga om territorium, kultur, språk och historia. Med detta sagt saknar kulturregionen den "vanliga" regionens flexibilitet, men ger istället individen en starkare känsla av identitet och samhörighet. Det är institutets uppfattning att regionen Skåneland är en kulturregion, om än inte fullbordad (se även vår avdelning Tillståndet i Skåneland).

Rättigheter och skyldigheter
Att leva och verka i en region ställer också krav på den enskilde inviden. Eftersom ingen region är viktigare än en annan, vilket skiljer regionalismen från nationalstatstänkandet där statsområdet delas upp mellan centralt (bättre) och provinsialt (sämre), ställs det krav på den som flyttar från en region till en annan att respektera den regionens kultur. Man kan till och med dra det så långt och påstå att det ställs krav på att samtliga individer, uppvuxna eller inflyttade, bidrar till regionens kultur och framtida utveckling.

Detta resonemang går hand i hand med EU:s kulturpolitik, som tydligt påpekar att de regionala kulturyttringarna skall kunna utvecklas utan styrning uppifrån. Flyttar man till en region eller en provins i en region, måste man visa hänsyn och respekt för de kulturella yttringar som gör regionen speciell. Endast de som respekterar regionen kan utifrån sina tidigare erfarenheter annorstädes komma med nya, spännande idéer och på så vis utveckla och förändra regionen till en bättre. En stillastående region kommer snart att dö om inte livgivande krafter kommer utifrån.

Regionalismen som ett fredsinstrument
Krig är något vi dessvärre fortsättningsvis kommer att få leva med, men regionalismens införande kan stoppa framtida oroshärdar. Det ligger i regionalismens idé att alla regioner är likvärdiga. Konsekvensen blir att ingen region kan kulturellt styras från en annan. Territoriella anspråk är därför irrelevanta ur ett regionalt perspektiv.

I fallet kulturregionen, den mera fasta och oflexiblare formen av region, så är denna resultatet av en mycket lång process. Den kulturella utveckling som skett under en mycket lång tidsperiod har varit anpassade till naturliga gränser, såsom vatten, berg och skog. I dess danande kan konflikter ha uppstått, men när en kulturregion väl är etablerad, finns den där den finns. Nationalstatstillhörigheter kan komma och gå, men regionen är densamma.

Just principen att bilda en region efter naturliga, geografiska gränser passar mycket väl in i dagens samhälle. I dagens sökande efter ett samhälle med ekologiskt hållbart enheter visar sig kulturregionen vara som klippt och skuren. Precis som våra förfäder anpassade sig till det som geografin tillät måste än vi idag göra detsamma.

Eller med Seamus Heaneys ord:

"Provinsialismen är universell; den är förknippad med det grundläggande".

Citat om Skåne och skånsk identitet
Vad jag också vill säga är, att detta att vara skåning, att älska Skåne, att intressera sig för dess historia och att slå vakt om dess särart för mig inte innebär att jag tycker att Skåne skulle vara överlägset eller bättre än andra delar av Sverige eller världen. Tvärtom har denna kärlek, kunskap och stolthet över Skåne, hjälpt mig att förstå och respektera andra mänskors kärlek till och stolthet över sin hembygd. Jag älskar Skåne, inte för att Skåne är bättre, utan för att Skåne är där just jag hör hemma. Liksom jag älskar det skånska språket. Inte för att det är bättre än andra språk utan för att det är det språk som jag uttrycker mig bäst på. Denna kärlek till min hembygd och mitt språk har gett mig en trygghet och säkerhet som har gjort att jag utan rädsla har kunnat ge mej ut och upptäcka världen runt omkring. Oavsett om det har varit Köpenhamn eller San Francisco, Managua eller Harare. Mikael Wiehes tacktal 13 juli 2000

Regionalism i sig tycker jag är något positivt, även skånsk regionalism. Om Öresundsbron kan föra med sig främlingsfientlighet? Nej, det tror jag inte ett spår på! Snarare tvärt om! Nationalism är något negativt, men regionalism är bara positivt. Fredrik Ekelund i Dansk skalle, svensk tiger! på SVT2 28 juni 2000.

Skillnaderna inom Sverige är långt större än vi vanligen tror. Utåt har vi alla fått lära oss att bete oss som rikssvenskar. Så fort vi är officiella anpassar vi oss till ett slags medelsvenssonbild. Vi försöker likna varandra så mycket som möjligt och blir utslätade kopior. I stället borde vi börja (...) lyssna på vad folk talar om när de är sig själva. Det är så vi lär känna tornedalingen, gotlänningen, jämten, samen, skåningen eller värmlänningen. författaren Mikael Niemi, mottagare av det skönlitterära Augustpriset 2000.

Men vigtigst var Øresund for dem, der boede langs dets kyster. I århundreder var det bindeleddet mellem to dele af ét rige. Siden blev det vandet, der skilte to riger ad, holdt dem på afstand af hinanden, når forholdet mellem dem var dårligt; forbandt dem igen, efterhånden som vi blev venner på ny. Sundet optrådte skiftevis smalt og bredt, så nemt at krydse, og dog en uoverstigelig hindring i ufredstider, og når naboskabet var af lave. Skåningerne måtte opleve det, da de blev en del af det svenske rige; danskerne fik det at mærke i Besættelsestiden efter Anden Verdenskrig. Nu står den her så, Øresundsbroen. Som et spændstigt S binder anlægget os sammen: danskere og svenskere, sjællændere og skåninger, københavnere og malmøboere. For fremtiden lukkes vi ikke længere ind i klumper, et færgehold ad gangen; nu kommer vi i en stadig strøm fra begge sider, med tog som i bil. En udflugt til Skåne er ikke længere en rejse, et besøg i København ikke mere så eksotisk en oplevelse. Dronningens tale ved indvielsen af Øresundsbroen 1. juli 2000.

Försöksverksamheten inom ramen för regionförbundet/regionfullmäktige skall, enligt Carl Sonesson [Skånes regionstyrelseordförande], ses som starten på en process mot ett mera federativt system. Så mycket makt som möjligt bör föras över till regionen.
- Ytterst kan regionen ta ansvar för allt utom nationell lagstiftning, försvar och utrikespolitik. [...] Skåneregionen, med dess speciella historiska bakgrund och speciella läge nära Danmark och kontinenten, kan behöva en läroplan anpassad för skånska behov. Sydsvenska Dagbladet 16.03.1998.

Förutom den egna vapenflaggan avser regionen använda den s k skånska flaggan. Denna visar ett gult kors i rött fält och har proportionerna 3-1-3 på höjden samt 3-1-4,5 på längden. Regionfullmäktige föreslås rekommendera kommunerna att vid 'skånsk' flaggning använda denna flagga. Föreskrifter om flaggning utfärdas av regionstyrelsen. Skånes regionfullmäktige 09.02.1999

Skåne brukar anses vara en av de få regioner i Sverige som uppvisar en tydlig kulturell identitet. Regionberedningen, SOU 1993:97, Regeringens proposition 1995/96:38.

Skåningar kan komma att lyda under andra lagar och regler än övriga svenskar.[...] Särskilda Skåneregler och lagar är en möjlighet. Man måste vara öppen för det." Näringsminister Björn Rosengren i Helsingborgs Dagblad 06.11.1998.

Långsiktigt är dock frågan om det verkligen går att undvika specialregleringar beträffande de nordiska skattebestämmelser avseende Öresundsregionen. Den statliga motviljan till trots, regeringen måste ändå inse att i och med Öresundsbron fick också Skåne en mer naturlig och lättillgänglig anknytning till Danmark än till Stockholm. Integration mellan områden kan inte understödjas med reservationer och begränsningar. Ledaren i NST 31.10.2001.

I Sverige har de regionala identiteterna historiskt sett varit svaga, i varje fall i jämförelse med många andra europeiska länder. Det är inte i första hand som östgötar, smålänningar och så vidare, som människor identifierat sig utan som svenskar. (Skåne -- och kanske också Jämtland med sin "republik" -- utgör undantag i detta avseende.) Ledaren i Corren 14.03.1997, H MAGNUS KARAVELI.