Samtidigt har inom loppet av några få decennier informationstekniken möjliggjort det vi idag kallas för globalisering. En av globaliseringens effekter har blivit att statens nackdelar på kort tid hamnat i fokus. Till detta kommer det faktum att staten under samma tidsperiod tappat makt till överordnade organ såsom EU, FN, NATO och IMF. Allt fler medborgare ser därför idag att det dels ej finns ett historiskt måste i att staten ständigt utvidgar sin intressesfär och dels att staten som samhällskonstruktion ej är fullkomlig. I ljuset av detta har debatten om regionalismen tagit fart.

I globaliseringens fotspår följer ett behov att ty sig till det område medborgaren känner som sitt eget, till sin egen region. Regionalismen idag strävar efter regioner som innehar både politisk och ekonomiskt makt, som tävlar på den internationalla arenan och har ett väl utvecklat nätverk till andra likvärdiga regioner.

En regional utveckling i Europa behöver inte med automatik betyda konflikt med centralstaten. Om statsnationalismen är svag, är det möjligt att skapa grogrund för regionalism med relativt enkla medel. Dessvärre återfinns i Europa en mängd centralstater vars historia bygger på krigiska erövringar, förnekande av ursprungsbefolkning och på myter om den egna statens növdändighet för att undvika Armageddon. Centralstatsdominansen i Europa är mycket påtaglilg, och där får Sverige anses vara ett utmärkt exempel på detta, har skapat ett utnyttjande, en negligering och ett förakt gentemot de regionala kulturer och ursprungsnationer som finns inom statens gränser. Centralstatsdominansen försvårar och förhindrar en regional utveckling.