Den värld vi idag lever i är i hög grad en produkt av en revolution som skedde för mer än 200 år sedan. Den franska revolutionen 1789 kom att lägga grunden för en samhällsordning som idag finns över hela jordklotet, en samhällsordning som bär namnet "staten". Innan revolutionen var Frankrike var allt annat än ett homogent land; landet bestod av 39 mer eller mindre självstyrande områden. Dessa områden kallades "nationer", vars egentliga definition som en specifik folkgrupp med en gemensam bakgrund - historia, territorium, språk och kultur - idag helt har gått förlorad. Anledningen går att spåra i de händelser som skedde vid revolutionens genomförande. Utöver den fysiska terror som utspelade sig i Frankrike, påbörjades en än större kulturell terror då staten började göra anspråk på att även vara en nation. Distinktionen mellan en stat (som binder upp sina medborgare med lagens och militärens hjälp) och en nation hade nämligen fram till revolutionen inte varit ifrågasatt. Vad som skedde var att revolutionärerna insåg att den kraft som hade visat sig under revolutionsdagarna kunde användas för att stärka greppet över hela det franska området. Staten började därför göra anspråk på att vara en nation. Det fransktalande delen av Europa har aldrig varit känd för att vara böjd för gemensamma lösningar; det krävdes därför handgripliga åtgärder för att detta experiment skulle lyckas. Essensen i åtgärderna var att ordet "nation" skulle bli likställt med "stat". Om de lyckades, skulle resultatet bli att de forna självständiga 39 nationerna förlorade sitt självstyre och all makt placeras i händerna på staten, en stat som styrdes med järnhand från Paris. Flera genomgripande åtgärder togs. Den Kungliga Livvakten i Paris fick nytt namn -
Nationalgardet. Församlingen i Paris där samtliga nationer skickade sina representanter, Étate General, bytte namn till Nationella Konstituentförsamlingen. Allt understött av en gigantisk propagandamaskin, Institutet för Medborgerlig Stolthet - Bureau de l'Esprit Public , som med hjälp av teaterpjäser, eder, flaggor, statyer och andra medel genomförde en förfranskning i de 39 nationerna. Experimientet lyckades; staten blev till en nation och lojalitet till de gamla nationerna blev identiskt med förräderi. Arvet från denna tid är den fullkomliga staten, en stat som omfattar olika folkgrupper men behandlar dem som om de vore en. Staten har därmed blivit en identitetskonstruktion vars innebörd är att övertyga medborgarna om statens nödvändiga överlevnad, ej vad som är bäst för de olika folkgrupperna i sig. Centralstatens vidare innebörd är att ju längre ifrån centralstatens mittpunkt - dess huvudstad - man kommer, desto mindre typiskt och därmed mindre värd blir den lokala kulturen. Låt oss ta fallet Frankrike igen; i dess nordvästra del talas det flamländska som förstaspråk. Är en flamländsktalande fransk medborgare en typisk fransman? Konsekvensen är dramatisk; det kitt som håller ihop nationen, d.v.s. kulturen, historien och territoriet, har överförts till staten i en sådan omfattning att det idag är svårt att dels förklara en regions (nations) rätt till existens. Fundera en stund på hur staten Sverige behandlar de åtta nationerna Skåneland, Småland, Bohus, Götaland, Svealand, Norrland, Gotland och Jämtland-Härjedalen, som faktiskt är det som Sverige består av. Regionerna har antingen reducerats till mer eller mindre dominerade provinser i staten eller till att ej bli accepterade överhuvudtaget. Där nationernas språk, kultur och historia inte överensstämt med statens har dessa förtryckts. Staten har intagit en kulturdominant position och det är huvudstadsregionens kultur och historia som påförts alla i staten. Denna situation upplever vi idag i Skåneland; inom staten Sverige förnekas regionens existens och därmed dess kultur, historia och språk.