Danmark saknar sedan 1332 en regent och grevarna Gerhard III och Johan II av Plön styr nu över varsin halva av Danmark, vilka båda var besläktade med det danska kungahuset. Skåne och Blekinge ingår i Johan av Plöns intressesfär och då den holsteinske hertigens regim är mycket hårdhänt, söker skånelänningarna, under ledning av ärkebiskopen Karl Eriksen Galen beskydd av Sverige.

På så vis blir Magnus Ladulås sonson Magnus Eriksson den förste svenske kungen som regerar över Skåneland. 1336 kröns han på Lerbäckshögen till kung över Skåneland efter att ha friköpt Skåneland av de båda holsteinska grevarna för 34 000 mark silver vid ett möte i Helsingør.

Skåneland är därmed i union med Sverige, men med bibehållna rättigheter i form av egen lag och kyrkrätt. Magnus Eriksson tar sig titeln "kung över Sverige, Norge och Skåneland (Scania)". Vid unionsmötet i Helsingborg 1340 fastslås att Skåneland var ett eget kronland i union med Sverige, och ej en del därav. Detta visade sig också vid införandet av Sveriges landslag 1347, då den ej infördes i Skåneland. Ytterligare ett bevis på Skånelands status som kronland är de tre kronor som Magnus Eriksson skapar som sitt statsvapen, symboliserande Sverige, Norge och Skåneland. (Finland var ett hertigdöme)

Och resten av Danmark, då? År 1340 får Rest-danmark, bestående av en liten plätt på Nordjylland, en ny kung i Valdemar Atterdag. Stödd av Hansan påbörjar han omedelbart planeringen av återerövring av hela Danmark. Hansan var mycket mån om att den viktiga Skånemarknaden i Skano&slash;r fortsatte som tidigare och hade missnöjt kunnat konstatera att Magnus Erikssons auktoritet aldrig lyckades stabilisera den nu vilda marknaden. Hansan bestämmer sig därför att satsa på Valdemar som kung över ett återförenat, och stabilt, Danmark. Redan året därpå, 1341, fråntar Valdemar Atterdag Magnus Erikssons rätt till Skåneland vid ett möte i Helsingborg, men det är först 1343 vid ett nytt möte i Varberg som Magnus Eriksson avträder Skåneland på evig tid.

Evig tid blev istället 10 år, för 1353 avsäger sig Valdemar Atterdag rätten till Skåneland till Magnus Eriksson och 1355 utses svenske Bengt Algotsson till hertig av Halland och stathållare i Skåne. 1356 gör sonen Erik uppror med hjälp av adeln och blir 1357 kung av Skåneland samt flera svenska landskap. Magnus tvingas söka stöd hos Valdemar i København och deras förbund resulterar bland annat i trolovningen mellan de både kungarnas barn Håkon och Margrethe. Valdemar Atterdag skickar en här över till Skåne för att understödja Magnus Eriksson, men lär mest ha ägnat sig åt plundring. År 1359 utfärdar Magnus Eriksson i Lund de brev om riksmöte i Kalmar som numera är Sveriges äldsta bevarade kallelse till riksdag. Magnus lär ha lovat Valdemar en viss ersättning i kriget mot Erik, men då denna uteblir erövrar Valdemar Skåneland 1360 och Gotland 1361. Vem sade att livet var händelselöst innan kabeltv:ns intåg?

Hansan erhåller de erövrade slotten i Skåne, två tredjedelar av städernas inkomster, städerna Helsingborg, Skanør, Falsterbo och Malmø på 15 år, samt medbestämmanderätt vid kungaval. I 1372 kan kung Valdemar återvända som kung över Skåneland.