Ivar Vidfavne var son till Halfdan Snjalli av Skåne (han som blev mördad av sin bror) och Moalder Kinriksdatter Digre av Anglia.

Ivar omnämns av både Snorre Sturlason i Norges kungasaga, av Saxo Grammaticus, i flera isländska sagor samt i norska Hervarasagan. Ivars levnadsperiod är osäker. Några anser att Ivar var kung i slutet av 600-talet och några i slutet av 700-talet.

Ivar lär ha fötts på Ivø i Villands härad. Han befann sig i Northumberland då han fick reda på dråpet på sin fader. Det sägs att han genast vände hemåt till Skåne med en väldig flotta och startade ett krig mot Ingjald och dennes dotter Åsa. Ivar vann kriget då Ingjald brände både sig själv och sin dotter inne, och lade därmed Sveariket under sig. Imperiet utökades sedan med Danaväldet och besittningar i Saxland (nuvarande Nordtyskland) och de baltiska kuststaterna, då kallat Österriket, samt Karelen och fick därmed tillnamnet Vidfamne.

Ivar omkommer då han och hans fosterfar Hord(er) faller överbord från ett fartyg i Finska viken.

Efter Ivars död tar Harald Hildetand över som kung. Hild=strid. Harald var son till Hrørik Sløngvandbaugi av Reidgotaland (Jylland) och Aud Ivarsdatter av Skåneland, alltså Ivar Vidfavnes dotter.

Harald blev kung av Danmark vid femton års ålder. Under sin livstid kom han att samla en stor del av Skandinavien under sig. Vid slaget vid Bråvalla i Östergötland berättas det att det kom kämpar till Harald från Danaväldet; Skåneland, Själland, öarna, Jylland och Bornholm, men även från Gårdarike, Könugård (Kiev), Saxland, Sleswig, Frisland, Island, Livland, Vendland och från Sydnorge.

Harald stupade dock vid slaget och storriket upplöstes därefter.