Det är under denna omvälvande tid som Skånelands förste kung dyker upp. Med huvudort i Sölvesborg regerade Alaric på 370-talet över ett löst sammansatt samhälle som enligt Sten Skansjö (1997) mestadels var befolkat utmed kusterna samt i det område som idag är Lund-Eslöv och Kristianstadsslätten. Detta var det största sammanhängande bosättningsområdet i Sydskandinavien vid den tiden.

En intressant skillnad i häradsnamnen visar också på att just norra och mellersta Skånes häradsnamn innehåller ett namn som kan tyda på en politisk enhet, ett "småland"; Villand, Åsbo, Göinge, Gärds, Albo, Onsjö, Frosta och Färs. I västra och södra Skåne fick häradsnamnen, uppkomna på 1000-1100-talet, namn efter byar; Rönneberg, Harjager, Oxie, Torna, Bara, Vemmenhög, Herrestad, Ingelstad och Järrestad.

En bit in på 400-talet kommer den andra personen som kallar sig Rex Scania. Ingjald Frodesøn var bosatt i Ingelstad och uppges vara en av kungen Frodes (som alltså inte lär ha kallat sig kung av Skåne) sju söner.

Samtidigt som Ingjald dyker minsann den tredje personen upp som kallar sig Rex Scania, Attilla Skåning. Attilla omnämns vid samma tidsperiod som Ingjald Frodesøn. Enligt sägnerna ska han ha fått undsättning i ett trängt läge av kämpen Starkodder.

Vi hinner en bit in på 600-talet innan ytterligare en man utger sig för att vara kung över Skåne(land). Man skulle kunna tro att det är Halfdan, halvbror till Ingjald, som i Rolk Krakes saga vinner sig Skåne. Enligt Hervarasagan samlade kung Halfdan under 600-talet hela Skåne till ett enda rike, det s.k. Lundalandet. Men Rex Scania kallade han sig aldrig enligt sagorna. Så, nummer fyra i ordningen blir istället Hottar, som mest gjort sig känd genom att dö, på sin gård Hofterup i Harjagers härad. Hottar är den fjärde med titeln Rex Scaniae.

Det verkar bli allt mer populärt att kalla sig Rex Scaniae under 600-talet, alltså kan man dra slutsatsen att det finns ett slags Skåne att regera över samt att kungakronan har ett värde. Snart kommer den femte personen som kallar sig Rex Scaniae, och det är Hjorvald Ylfing, vars maka lär ha varit sjællandskungen Rolf Krakes syster Skuld. Redan på denna tid lär det ha varit ett livligt utbyte mellan Skåne och Sjælland.

Långt innan Lotto gjorde sin entré ägnade man sig åt lottdragning. Det var nämligen på detta sätt som Ostmar, Buthar eller Borkar blev den sjätte Rex Scaniae. Till minne av denna lottdragning ska ortnamnet Löddestad ha uppkommit i Luggude härad. En fin liten skröna!

Vid denna tid uppstår byar med efterleden -köpinge. Platserna fungerade som handelsplatser en bit bort från kusten, vid en å, och ingen av dem utvecklades till medeltida städer.

Samtidigt har Danelagen börjat skapas i dagens England, och detta märks även vid kungautnämningarna i Skåne. Den skånske kungen Harald Gamle lär ha regerat över mer än Skåne, då han omnämns som kung över Northumberland i England. Han ska bott i Västra Karaby i Harjagers härad.

Vid Haralds död börjar problemen. Hans två söner skall ärva sin far, men vem skall få vad? Uppgörelsen slutar med att Haralds rike delades så att Halfdan Snjalli fick Northumberland och Gudrød Snjalli fick Skåne. Men det finns också källor som hävdar att de samregerade. Gudrød var gift med sveakungen Ingjald Illrådes dotter Åsa, medan Halfdan var gift med den engelska damen Moalder Digre. Snorre Sturlason berättar att Åsa förmådde sin make Gudrød att dräpa Halfdan, varpå hon förgiftade Gudrød och flydde sedan till sin far i Uppsala. Usch ja.

Ortnamn som härrör från denna tid, med dagens stavning, är typiskt -lev, -löse, -höj, -inge, -by och -stad. Även -hem är mycket gammalt, och den ändelsen går att spåra i bland annat halländska orter som Askome och Lindome.