1. Regionalismen bygger på respekt
Att förklara vad vi vill med vårt regionala budskap är inte alltid så lätt. Ibland är vi inte tydliga nog, men ibland är det språkproblem och översättningar från andra språk som sätter myror i flera huvuden. I engelskan och franskan gör man idag ingen skillnad mellan "nation" och "stat". I tyskan, däremot, finns fortfarande en skillnad. Där är "nation" och "folk" sammanknippade och "stat" är separerat från dessa två.
"Folk" är för många detsamma som etnisk befolkning. När vi talar om hallänningar eller skåningar, misstolkas detta ibland till att endast avse de "vita", välartade medborgare som är födda, uppvuxna och nu levande i provinserna - gärna med ett bekräftat stamträd som går tillbaka till Ivar Vidfavne. Ingenting kunde vara mer fel. Epitetet "hallänning" får användas av alla som känner sig som hallänningar, man behöver inte ens bo i provinsen (även om detta underlättar...)! Den skånska kulturen är inte förbehållen de som vuxit upp i provinsen, utan även de som flyttat in senare i livet och tagit åt sig det skånska. Vi har flera exempel på inflyttade personer i regionen som blivit än mer hallänningar och skåningar, än de som bott där i hela sitt liv.
I detta resonemang ligger en förutsättning dold mellan raderna, förutsättningen att all regional kultur skall ges en chans att överleva och inte bekämpas av en centralmakt. Flyttar man till en region eller en provins i en region, måste man visa hänsyn och respekt för de kulturella yttringar som gör regionen speciell. Endast de som respekterar regionen kan utifrån sina tidigare erfarenheter annorstädes komma med nya, spännande idéer och på så vis utveckla och förändra regionen till en bättre. En stillastående region kommer snart att dö om inte livgivande krafter kommer utifrån.

2. Skåningarna udda?
Sverige är känt för sina Volvobilar och i sann centralstatsanda har det kablats ut att alla svenskar kör Volvo - inga skillnader mellan regionerna skulle därmed existera. Vi Bilägares analys av försäljningsstatistiken år 2000 avslöjar dock en mera nyanserad bild. Smålänningarna satsar sina surt förvärvade slantar på Mercedes, och gärna diesel. Visst, även i Skåneland är bilmärken som Volvo och Volkswagen populära, men skåningarna skiljer sig från övriga provinser i Sverige genom att våga köra "uddabilar" som Kia och Honda. Leve skillnaderna!

3. Ny bok om statsmaktens uppkomst
Ett ständigt återkommande spörsmål i historiska sammanhang är hur det mäktiga och rika Danmark så plötsligt kunde bli överkört av den fattige kusinen från norr? Hade det inte varit för holländarna hade Danmark troligen inte ens existerat idag som fri stat. En ny bok, skriven av Leon Jespersen, Øystein Rian och Nils Erik Villstrand, påpekar att under 1500-talet blev det möjligt att bygga upp centrala maktstrukturer. Först ut var Frankrike och som god tvåa kom Sverige. Danmark var betydligt långsammare att anamma denna nya utveckling, och kom egentligen inte till skott från 1660. Med arvfienden Sverige som förebild, skapade Danmark en stark och effektiv centralstat som först idag delvis börjat ifrågasättas. Boken är utgiven av Odense Universitetssforlag och heter "A Revolution from Above? The Power State of 16th and 17th Century Scandinavia".

4. "Skånemaffian" nära att lyckas under 1990-talet
För fem år sedan fanns det långt gångna planer på att bygga upp ett skånskt maktbolag, Skåneland Invest, som skulle köpa maktpositioner i regionens näringsliv och på så vis hindra maktförskjutningen till Stockholm. Det stöp dock på osämjan mellan Trelleborgs styrelseordförande Rune Andersson och dess VD Kjell Nilsson.

5. Debatt om EU:s framtid lanserad
I mars lanserades en debatt om EU:s framtid, som är tänkt att nå ut till "vanliga" medborgare. Debatten kommer att pågå tills år 2004 då en ny regeringskonferens förhoppningsvis skall ta ställning till ett nytt EU-fördrag. På Internet finns mer information på adressen Europas framtid.

6. Bättre språkkunskaper skall främjas i EU
Svenska EU-kommissionens kontor i Sverige har presenterat en Eurobarometerundersökning om språkkunskaperna inom EU. Undersökningen omfattade 16 000 personer och gav bland annat information om medborgarnas attityder till kunskaper i främmande språk. Den kommissionär som har ansvar för bl.a. språkutbildning är brittiskan Viviane Reding, och hon konstaterade att det fortfarande återstår en hel del arbete för att alla ungdomar i Europa ska kunna två språk förutom sitt modersmål när de slutar skolan. Det vanligaste "främmande" språket i EU är engelska, som 41% anses sig kunna, därefter kommer franskan på 19% och tyskan på 10%. Vill ni veta mer om det europeiska språkåret så besök gärna deras webbplats:EuroLang 2001.

7. Halland vågar inte ta steget fullt ut
De halländska politikernas tidsplan för regionalt självstyre är väl uttänjd. Man hoppas på kommunalförbund år 2003 och sedan, en bra bit efter 2006, på ett regionalt självstyre. Partierna i Halland är i princip överens om att ge länets politiker mer makt på bekostnad av staten. Moderaterna vill dock inte ha några nya politiska makthavare med beskattningsrätt på mellannivå, som bestämmer över kommunerna. Däremot är alla riksdagspartier i länet nu överens om att "mjukstarta" med ett kommunalförbund från 2003. Det innebär att kommunerna och landstinget skapar en ny organisation som bara samordnar sådant de redan gör idag.

8. Töm Halland!
Hallandsposten hade under mitten av januari en kort serie om nationalitetsbytet från danskt till svenskt, författat av Carl D Borgman, lärare i historia vid högskolan i Halmstad. Borgman berättar om våndan att ge sig utan strid, vilket var fallet då Halland föll i svenska händer 1645. Rubriken "Töm Halland" syftar till kungens order när Halland skulle överlämnas. Länsherren Niels Krabbe, skånsk ut i fingerspetsarna och erkänd svenskhatare, lydde visserligen den kungliga ordern att överlämna Halmstad till svenskarna utan strid, men gav igen genom att forsla allt som inte var fastgjutet till København. Niels Krabbe skrev senare att när även Skåne fallit i svenskarnas händer och han funderade på sitt ställningstagande till den svenska kronan "under vilkens kungliga regering den allsmäktige Gud har underlagt mitt kära fosterland Skåne" - troligen omfattande Halland och Blekinge. Till och med fönster lär ha skeppats över till Sjælland. Borgman gör också en reflektion över det minimala motstånd mot svenskarna hallänningarna - till skillnad från skåningarna som senare skulle slåss ursinnigt. Borgman hävdar att det faktum att hallänningarna svalt gjorde att man inte intresserade sig i samma utsträckning till vilken kung man skulle betala skatt till. Den 16 september 1645 tågade den svenske guvernören Caspar Otto Sperling in i Halmstad och en ny era skulle begynna. Niels Krabbe bosatte sig i Kristianopel och när resten av Skåneland föll i svenska händer, flydde familjen till København, där han sedermera dog 1663, 60 år gammal.

9. Datorhaveri försinkar SRI:s planerade uppdateringar
Med ny elektronisk utrustning kommer vi återta arbetet med att uppdatera vår hemsida under våren. På gång är webbtjänsten att översätta svenska till skåneländska!

Lördagen den 7 april - Klockan 14.00
Mellby Atelier, Kivik

Program
14.00 - 14.15  VÄLKOMMEN med ankomstkaffe
14.15 - 14.30  Den språkliga situationen av Göran Hansson
14.30 - 15.30  Det skånska språket av Helmer Lång

en liten paus...

15.40 - 16.00  Anders Granström, Skådespelare och Berättare
16.00 - 16.15  Ulla Grett Jonsson, Författare
16.15 - 18.00  Samtal om språksituationen
                      - Det skånska språkets situation
                      - Det skånska språkets framtid
                      - En skånsk språkorganisation
18.00  Slut - med en enkel hemrese-smörgås!

1. Regionala språk tillåts i franska skolor
Frankrikes utbildningsminister Jack Lang släppte en mindre bomb onsdagen den 25 april 2001. Utbildningsministerns förslag är att tre regionala språk - alsace (i Alsace/Elsass i östra Frankrike), breton (i Bretagne) och corse (på ön Korsika i Medelhavet) skall godkännas i skolorna inom dessa språkområden. Man skall helt enkelt få gå i skolan och få tala sitt regionala språk. Jack Lang beklagar att Frankrike fortfarande inte undertecknat det europeiska charter om regionala språk på grund av ett veto från Frankrikes högsta domstol. Vidare säger han att detta dekret skall "mettre fin à l'injustice", göra slut på orättvisan i det nationella skolväsendet. För att kringgå veto, väljer nu Jack Lang att via dekret och punktinsatser stärka de regionala språken i Frankrike.

SRI kommer under året att ge mer information om de regionala språkens utveckling i Frankrike.

2. Skånskt arkitekturpris
Region Skåne arbetar oförtrutet vidare med att stärka den regionala identiteten. Ett nytt arkitektpris har av Region Skåne inrättats för att "premiera bebyggelsemiljöer som tagit tillvara och utvecklat kvalitéer samt den skånska identiteten".

3. Danskar älskar nationalstaten?
En av världens ledande skolor i management, IMD i Schweiz, hävdar i sin senaste undersökning om global konkurrens att danskarna är förändringsobenägna trygghetsnarkomaner som vägrar se sin nationalstat som bedagad. Undersökningen är en blandning mellan ekonomiska resultat och sammanställning från ett frågeformulär till ledande näringslivstoppar i respektive land.

4. Skånsk professur i entreprenörskap
Tack vare pengar från fem skånska företag kan Malmö högskola starta en ny professur i entreprenörskap. De fem företagen kommer att bidra med 750 000 kr per företag i fem år. Dessa pengar räcker till en professur och en doktorand alt. forskningsassistent. Forskningen väntas öka företagandet i regionen, samt locka fler studenter att se företagande som ett alternativ till vanlig anställning.

5. Ny insändare från SRI mot tvehågsenheten i Halland
Frustrationen över "stockholmsarrogansen" och dominansen från Mälardalen uttrycks då och då i halländsk media. Vi anser att en del av frustrationen är betingad, en allt för stor del av kakan går till Stockholmsområdet. Som medlemmar i EU har behovet av en centralstat minskat, men detta har man i Sverige dessvärre ännu inte tagit till sig. Runt om i Europa pågår en fantastisk frigörelseprocess, där region efter region tar makt från centralstaten och på så vis kommer närmare regionens medborgare. Regionalismen är nödvändig för att staten skall utvecklas i positiv riktning, och vi måste därför dels fjärma oss från centralstyrningen i Stockholm och dels aktivt arbeta för att Halland kommer med i regionaliseringsprocessen.

Att "mjukstarta" med ett kommunförbund som de halländska politikerna är överens om, är definitivt inte gott nog åt Halland. Regionalismen bygger på en frigörelse från staten i de spörsmål som endast berör regionens medborgare och då är ett kommunförbund en halvmesyr. Tittar vi på de politiska partiernas verksamhet i Halland, har det annars så tongivande Centerpartiet genom sin tvehågsenhet blivit akterseglat. Istället för att debattera frågan om ett halländskt, provinsiellt parlament, har Centerpartiet i huvudsak fört en skrämselkampanj om storlänsfobi – påverkade av debaclet i den artificiella regionen Västra Götaland.

Samtidigt skall vi inte förkasta vad EU:s regionexpertis påpekar; en region kan inte överleva om den inte är av en viss storlek. Halland är alltför litet för att klara sig själv, även om detta kan vara smärtsamt att erkänna, och då kommer frågan med vem skall Halland då samarbeta med? Det artificiella Västra Götaland, utan identitet och styrning, eller det homogena och identitetslika Skåne? En återförening av den gamla kulturhistoriska regionen Skåneland, Halland - Skåne - Blekinge har kraften att liksom Skottland med många flera, skapa något eget inom nationalstatens och EU:s ramar.

6. EU:s regionkommitté vill att nästa reform blir mer långtgående
Regionkommittén hoppas vid nästa traktatsförhandling år 2004 kunna få höjd status till "Institution". Man uttrycker i sitt pressmeddelande besvikelse över Nice-traktatet och kräver vid nästa förhandlingar att unionen dels stärka sin förmåga att utvidgas och dels att de regionala beslutsprocesserna stärks.

7. Ny webbtjänst från SRI - översätt din svenska till modern skåneländska!
Via vår hemsida har du möjlighet att beskåda hur en svensk text översätts till skåneländska i två steg. Vi ger dig också chansen att skicka in din svenska text och få den översatt till skåneländska. Direktlänk Översättning.

Vi följer Skånska akademiens regelverk för skånskan.

1. Svag integration i Øresundsregionen
Öresunds Industri- och handelskammare har mätt integrationen enligt ett speciellt index och kommit fram till värdet 53 av 100. Indexet har tidigare varit presenterat i SRI:s nyhetsbrev. Det baseras på mätningar inom fyra områden; Arbetsmarknad, Handel o samarbete, Trafik samt Kostnader för företagen.

Kammarens ordförande, Bent Larsen, sade att värdet var så lågt att man skulle kunna tro att avståndet över Øresund var 300 kilometer. Det som drar ned integrationen är skillnaderna i staternas lagar och regelsystem.

2. Fördomarna i Øresundsnyt - del II
I vårt nyhetsbrev 17 december 2000 gick vi till angrepp på Steen Breiner, journalist på Berlingske Tidende och då skribent i, samt redaktör för, Øresundsnyt - en samproduktion mellan Sydsvenskan och Berlingske. Så här skrev vi: "Avisen utkommer med Sydsvenska Dagbladet i Skåne och Berlingske Tidende på Sjælland. Som vi tidigare kommenterat är avisen klart nationalstatspräglad, men detta är något man kan leva med. Vad som däremot inte skall accepteras är när journalister förblindas av sina fördomar mot de människor som bor på andra sidan Sundet och spyr ut galla över dessa. Incidenten hände förra veckan under rubriken "Hoppet gick upp i rök", då redaktören Steen Breiner beskriver en misslyckad resa från Sadolins fabrik på Amager till Fosie i Malmö. 55 personer kommer att friställas augusti 2001 på Amager och har fått erbjudande att arbeta på fabriken i Malmö. De transportas med buss till Malmö, blir mycket illa behandlade av arrangörerna och får uppleva en meningslös sightseeing i Malmö i jakt på presumtiva bostadsområden. Allt är illa skött och kritiken som framkommer i artikeln är säkert helt befogad. Men journalisten vrider det till att det beror på fördomsfulla svenskar, att Sverige är en dyster och regnig plats på Jorden och att svenskarna är mycket annorlunda än danskar (läs: sämre). Institutet har varit i kontakt med Steen Breiner och påpekat att vi kommer att namnge honom i vårt nästa nyhetsbrev, men Steen Breiner har ej kommenterat. Se där, vad nationstatspropaganda kan ställa till det för en säkert annars intelligent och duktig journalist."

Några månader senare fick Steen Breiner krypa till korset under rubriken "Stämningen vände - nu väntar jobb i Skåne", där han berättar att stämningen vänt och att tolv medarbetare från den danska sidan nu skall anställas på den skånska sidan.

3. Riksdagens partier vill ge nationalstaten mer makt
Vid nästa omskrivning av EU:s grundlag, kommer Sveriges hållning vara att de nationella parlamenten skall få en stark roll. Samtliga riksdagspartier anser att det är en grundläggande demokratifråga att centralstaten parlament styr utvecklingen inom EU. Mer om detta kommer vid toppmötet i Göteborg.

4. Regionkommitténs presidium har besökt Kalmar och Skottlands parlament
På mötet i Kalmar den 4 maj sade ReK:s ordförande Jos Chabert att "Regionkommittéledamöternas lokala och regionala mandat [innebär] att vi är den av EU-institutionerna som finns närmast medborgarna i Europas regioner och städer. Detta gör att vi kan se bortanför Bryssel och de andra huvudstäderna. Därför är det med med stor glädje som vi håller ett presidiesammanträde i Kalmar."

Detta möte skall ses som en uppvärmning inför Europeiska rådet möte i Laeken i december. Då kommer rådet att ta ställning till unionens hela framtida uppbyggnad.

Den 22 maj befann sig regionkommittén i Skottland och debatterade ett ämne som ligger både ReK och skotska parlamentet varmt om hjärtat, nämligen hur regeringar på olika nivåer kan samarbeta i framtiden och hur regioner med legislativ rätt kan spela en roll inom EU. Att detta inte togs upp i Kalmar visar hur tillståndet är i Sverige; samtliga framtidsdebatter om Europas framtid sker annorstädes.

5. Tillståndet i Skottland
Skottland har nu levt med ett regionalt parlament i två år. Hur har detta påverkat livet i Skottland? Att läsa skotska tidningar idag är en märklig upplevelse. Istället för att skriva om vad som händer i London står det nu ytterst sällan något om vad man beslutar i Westminister. Journalisterna flyger nu inte längre till Heathrow, utan tar sig en liten bit till parlamentet i Edinburgh för att utröna vad som skall hända i Skottland den närmsta tiden. De lokala kontoren för tidningar "söder om gränsen" har enligt uppgift utökat sin personal i Skottland. I Scottish Sun, icke helt okänd tabloid, står det till och med "Jag kan inte komma ihåg när jag talade med en MP [från Westminister] senast - de är bara irrelevanta". Mera moderata BBC Scotland utbrister att "they have nothing to say" om politikerna långt nere i södern. Korrespondenten på Channel 4 som arbetar med skotska spörsmål erkänner i en intervju att hon inte kan namnen på alla ministrarna i brittiska regeringen och säger "Jag tror inte att någon förväntat sig att vi så snabbt skulle känna oss bortkopplade".

6. Hallands Nyheter tar regionalismen på allvar
I HN.s ledare 12.5.2001 skriver man följande :
"Runt om i Europa skapas tydliga regionbildningar, där man regionalt formulerar sina egna framtidsvisioner och strategier. Flera av dessa regionbildningar är nya, andra bygger på traditioner med rötter långt tillbaka i tiden. Oavsett om dessa regionbildningar bygger på historiska, kulturella eller ekonomiska grunder finns det inte sällan en samhörighet och regional identitet över de formella landsgränserna. I det som kallas för "regionernas Europa" uppstår regioner, inte utifrån nationalstatens definitioner utan snarare på grund av nationalstatens begränsningar. Dessa nya regioner har ofta hittat vägar vid sidan om de formella, vilka inte sällan har medfört en god regional utveckling. Detta tycks även gälla för de regioner som tidigare bedömts som regioner på tillbakagång. Ökad självständighet och mer av regionalt självbestämmande verkar ha lett till en förnyelse och ofta har dessa regioner blivit viktiga utvecklingscentra med god ekonomisk tillväxt."

7. FUEN protesterar mot bristande skydd för minoriteter i Europa
På FUEN:s (Federal Union of European Nationalities) 46:e kongress, i år 24-26.5 i Heerenveen fastställdes det att skyddet för nationella minoriteter fortfarande är otillräckligt. Kritiken riktades speciellt mot nationalstaternas ovilja att dels ratificera fördraget om regions- och minoritetsspråk och dels staternas ovilja att samarbeta med de organisationer som företräder dessa regionala kulturyttringar.

8. Situationen på Korsika
På Korsika får 78% av eleverna undervisning i det regionala korsikanska språket under grundskoletiden. Men i 79 % av hemmen talas korsikanska mindre än 3 timmar. De elever som går i den tvåspråkiga skolorna (korsikanska-franska) hoppar utom problem mellan de båda språken. De tvåspråkiga skolorna ha funnits (officiellt) i fem år och de har haft en tuff start. Inte bara föräldrar som vill få sina barn tvåspråkiga måste göra uppoffringar genom att köra barnen lång väg till skolorna varje dag, på själva skolan måste de själva få all fransk undervisning översatt till korsikanska. Kort sagt, ett hästjobb.

Men valet att skicka barnen i tvåspråkiga skolor är några ett lätt val. Marie-Paul Santini säger till Le Figaro att "mina föräldrar var med och kämpade för att vi skulle få ett universitet till vår region. Det har genom åren aldrig varit tillåtet för dem att uttrycka sig på sitt eget språk". Ett mer pragmatiskt exempel är Marie-Pierre Gauthier, vars makes släkt pratar med deras barn, 3 och 5 år gamla, på korsikanska. "Vi vill att våra barn skall kunna kommunicera med dem", säger Marie-Pierre Gauthier.

Framgången har inte låtit vänta på sig. Bara i Bastias skola med 25 platser hade 58 sökanden.

Den 22 maj röstade det franska parlamentet genom en lag som skall ge Korsika ökat självstyre. Självstyret kommer ge Koriska möjlighet att ändra nationella lagar så att de bättre anpassas för regionens utveckling. Lagen ger också alla korsikanska barn rätt till undervisning i korsikanska. Eftersom Frankrike inte bara har ett centraliserat styre, utan dessutom uppdelat på ett parlament och en senat, är det fortfarande för tidigt att ropa hej. Lagen är mycket kontroversiell och har orsakat splittring i samtliga partier. Trots att den franska allmänheten är skeptisk till ökat regionalt självstyre planerar inrikesministern Daniel Vaillant att han kommer att utvärdera regionförsöket på Korsika för att se hur andra regioner kan få samma möjligheter.

1. Skånes turistråd tror på danskinvasion
Öresundsintegrationen har inte bara varit ett statligt misslyckande, det har också varit startskottet på en återupptäckt av respektive region. Själlänningarna åker som aldrig förr till Skåne och bevistar gamla kyrkor och slott, byggda på dansktiden. Något som Skånes turistråd nu hoppas dra nytta av. I år har man startat projektet "Skånska slott", där hela 64 slott skall mobiliseras för att ta emot danska besökare.

Projektledaren Ragnar Lönnäng säger att turistrådet med denna satsning vill hitta en gemensam identitet för Skåne och det skånska, och räknar upp Österlen, Kullabygden och Söder om landsvägen. Redan idag har man stark konkurrens från Københavnsområdet med slott, krogferier, stuguthyrningar och sjælländsk landsbygd, och Skånes turistråd ville därför hitta en enande symbol för Skåne, vilket blev de skånska slotten. Ytterligare ett syfte med projektet är att tydliggöra Skånes dansktid.

Engagerade i projektet är Region Skåne, Kultur Skåne samt svenska staten genom Riksantikvarieämbetet och Statens fastighetsverk.

2. Storsatsning runt Sundet
Øresund Science Region satsar offensivt på livsmedel, IT, miljö och bioteknik/medecin i ett försök att stärka den regionala konkurrenskraften, främst mot Kista men även mot andra europeiska kraftcentra. Med 130 satsade miljoner skall flera skånsk-danska projekt dras igång inom de fyra olika områdena.

3. Mälardalen danskt lydrike
Fler och fler pusselbitar faller på plats om Skandinaviens historia, och steg för steg fjärnar vi oss från den tidigare svenska stormaktsbeskrivningen. Regioner andas åter luft, efter att ha varit "bortglömda" i nästan 300 år.

Forskaren Carl Löfving beskriver i sin doktorsavhandling vid Göteborgs universitet Mälardalen som ett danskt lydrike under 1000-talet, och rycker därmed undan mattan för de tidigare så stabila påståendena om Sveriges centra. Carl Löfving visar genom att leta efter bynamnet Tegneby att Harald Blåtands män kontrollerade ett område från södra delen av Jyllands östkust, tvärs genom nuvarande Sverige och upp till Finska viken. I Tegnebyn fanns tegnaren - Haralds man på platsen. Övriga kungar i Norge, Götaland och delar av Mälardalen var på ett eller annat sätt beroende av de danska kungarna Harald Blåtand, Svend Tveskæeg som Knud (den Store) under perioden 980 - 1035. Detta ger ytterligare upplysning varför skånska kungar begav sig till Mälardalen och slogs vid denna tid, med all säkerhet utsända av Harald. Ytterligare bevis är runstenar i Götaland, Skåne och i Jylland där hemvändande krigare skryter om sina krig under den danske kungen. Sedan skall vi inte glömma bort att Harald i sin tur hade en kung över sig; de tyska kejsarna var måna om att Skandinavien hölls under deras vingar.

4. Rikssvensk teater i Malmö ett misslyckande
Gratisteatern i Pildammsparken är en årlig återkommande händelse som lockar stor publik och brukar vara mycket uppskattad. I år beskriv teatern som ett misslyckande, då publiken förväntade sig skånsk humör framförd av skånska artister, men fick istället en rikssvensk föreställning med svensk humor. Med resultatet att publiken uteblev.

5. Radio Malmöhus' Gun Bergbring slåss för sin skånska
I en intervju i Sydsvenskan, berättar Gun Bergbring, känd från program som Estrad, Musik & sånt, Öresund direkt och En häst i natten, om att skånskan låg henne i fatet i begynnelsen av hennes karriär. Hon berättar att "det finns inget värre än skåningar som skall försöka tala fint och blandar in rikssvenska. Är jag skånska så är jag. Även om jag är född i Småland!".

6. Tysk initiativ innebar stor debatt i Europa, men massiv tystnad i Sverige
Allt sedan Joschka Fischer åter presenterade de tyska tankarna på ett federalt Europa i ett tal om Europas framtid för ett år sedan, har debatten gått varm i framträdande tidningar i Europa. Än hetare blev debatten då förbundskansler Schröder i ett tal i början av maj i år sedan stödde Fischers tankar. Vad Fischer/Schröder säger är att vi skall förlita oss på de gemensamma institutionerna - EU-parlamentet och Regionkommittén och därmed göra EU mera öppet och demokratiskt. Vi ökar demokratin i EU genom att ta makt från ministerrådet och låta kommissionen agera som en regering på EU-parlamentarikernas (d.v.s. de europeiska väljarnas) uppdrag och överinseende i de frågor som medlemsländerna vill att EU skall befatta sig med.

Göran Persson säger i en kommentar till Schröders förslag
- "Jag tror inte vi har stöd för det här i Sverige". Publicerat som en TT-artikel i Skånska Dagbladet. I Sydsvenskan valde man inte ens att publicera artikeln, ej heller att initiera en debatt om detta. Samma tystnad kommer från Lionel Jospin, Frankrikes premiärminister. Men till skillnad från svenska medier har denna tystnad förorsakat en veritabel klappjakt med Jospins åsikt, för en åsikt har han. Tony Blair hängde snabbt på och gav sin syn på Europas framtid. I Sverige tystnad. Vi är av svenska politiker uppenbarligen inte betrodda att diskutera Europas framtid.

7. Tanken om skånsk nationalhymn fortfarande aktuell
De skånska moderaterna vill att Skåne ska få en egen nationalhymn. I en motion till regionfullmäktige föreslås att det ska utlysas en tävling där bästa förslag prisbelönas.

Kulturnämnden instämmer med moderaterna i att ett skånskt musikstycke kan stämma mot det politiska program om "skånsk nytta" som nämnden tidigare antagit. Nämnden vill dock att slutprodukten ska benämnas "Skånesång" snarare än nationalhymn, för att undvika eventuella missförstånd vad gäller innebörden i nationsbegreppet. Nämnden understryker också att korandet av en Skånesång inte ska tränga ut alla de skånska sång och musikverk som producerats genom åren.

8. Regionkommittén slås för minoritetsspråk och regionala språk
Regionkommttén ("CoR") antog den 13 juni en skrivelse som man hoppas skall ge batter ömsesidig förståelse mellan medborgare och öka den europeiska integrationen.

"The question of languages in Europe is one of the most important issues for the EU today," argues José-Maria MUÑOA GANUZA (E/EA), who drew up the opinion, together with Tony McKENNA (IRL/EA). "Language learning is essential for us to get to know each other, work together and develop mutual esteem."

The opinion proposes a number of measures to protect and promote minority(lesser used) and regional languages. In particular, the CoR calls for the European Commission:

• to establish a multi-annual programme to promote and safeguard minority and regional languages.
• to support a research project on sociolinguistic development,looking at the growth and decline of languages, including their use in public administration.
• to set up an interinstitutional task force on the safeguarding and promotion of minority and regional languages.
• to include specific provisions on linguistic diversity and the inclusion of minority and regional languages in all the EU's policies and programmes.

Mr McKenna explains the thinking behind the opinion in this way: "A Europe of the Regions must have a linguistic element. A key objective of this opinion is to strengthen the role language plays in the cultural diversity that we value so much."

Do regional languages represent a threat to national languages? Mr Muñoa Ganuza is emphatic: "Regional languages are assets and wealth for us all. They are certainly no threat to other languages. We should remember that when a language disappears it is a part of the European heart which is dying."

The opinion calls on states other than Ireland and Luxembourg (where Irish and Luxembourgish are respectively the national languages) to sign and ratify without reservations the European Charter for Regional and Minority Languages. It also calls for the question of minority and regional languages to be considered by the 2004 Intergovernmental conference."

Enligt privat information (dvs. ej publicerad) var Europarådets förre generalsekreterare Peter Leuprecht - numera vid McGill University i Montreal - särskilt engagerad i mänskliga rättigheter. Han lämnade sin post, enligt egen utsago, i protest mot medlemsstaters brott mot de mänskliga rättigheterna.

Han var speciellt "förbannad" på Sverige och kallade svenskarna
"the most sanctimonious and hypocritical of EU members, who regularly refuse to comply with EU orders concerning human rights", they simply do what they like and ignore them".

9. Skåningar misstror politiker
Bara var tionde skåning känner riktigt förtroende för sina lokala riksdagsledamöter. Det visar en undersökning som Göteborgs universitet gjort. Förtroendet för de som styr landet Sverige är som sämst i dess södra delar. I Skåne är det inte många som känner riktigt förtroende varken för riksdagen som institution eller för dess representanter från hembygden.

224 skåningar svarade på enkäten som genomföres under hösten. Det är tillräckligt många för att det statistiskt ska gå att dra slutsatsen att Skåne skiljer sig från resten av landet. I Skåne känner bara 12 procent av de tillfrågade mycket stort eller ganska stort förtroende för de riksdagsledamöter som kommer från Skåne. Det är bara i Norrbotten som förtroendet är lägre, nio procent.

När det gäller förtroendet för riksdagen som institution hamnar det i botten i Skåne. Bara 16 procent av de tillfrågade anser sig ha mycket stort eller ganska stort förtroende för riksdagen. Det är lägst i landet.

1. SRI frågar NE
Vår fråga till Nationalencyclopedien:
Om inte de sydsvenska målen (halländska, skånska, blekingska och i viss mån småländska) är ett eget språk, hur definierar man då norskan. Hade inte Norge blivit fria från unionen med Sverige 1905, vad hade då hänt med språket? Hade det varit en västsvensk dialekt? De sydsvenska målen har en egenart som liknar mer dansk/norska ordval än svenska? Jag har hört ett talesätt att ett språk är ett språk om det har en armé bakom sig. I så fall är detta mycket dystert. Borde man inte vara mer generös med officiella erkännanden av språk och stimulera den kulturella mångfalden?

Från NE:s språkexpert Östen Dahl vid institutionen för lingvistik, Stockholms universitet, kommer följande svar:
Det kortaste svaret på dina frågor är: det finns inget objektivt svar på frågan "Är X ett språk eller en dialekt?". Mera precist, gränsdragningen mellan språk och dialekter i vårt och andra samhällen görs på politiska snarare än lingvistisk-språkvetenskapliga grunder. Talesättet om ett språk som en dialekt med armé och flotta grundar sig just på detta. Samma gäller frågan om vilket språk en viss dialekt är dialekt av. I Skandinavien beror detta främst på vilket land dialekten råkar talas i, snarare än hur den ser ut. Därför är skånska, halländska, bohuslänska, jämtska, härjedalska etc. enligt den vanliga uppfattningen svenska dialekter och inte danska eller norska. Någon särskild språkvetenskaplig grund för detta finns inte. Vilka språkformer som bör få stöd av samhället är en svår och kontroversiell fråga som också har en klar politisk karaktär, och kanske därför inte passar för diskussion i NE:s frågelåda. Det framgår av den webbsajt du hänvisar till (SRI:s hemsida, vår anm) att ni har en genomtänkt syn på de här problemen. Det som ändå gör det svårt att i praktiken se skåneländskan som ett separat språk är dels den enorma variationen inom området, dels att de sydsvenska målen bildar ett kontinuum med standardsvenskan och att majoriteten av befolkningen numera ligger rätt långt åt det standardsvenska hållet inom detta kontinuum. Med bästa hälsningar
Agnita Ekman
ämnesredaktör för språk i NE

2. Språksituationen i Bretagne
SRI fortsätter sin bevakning av språksituationen i Frankrike. Vi har tidigare i vårt nyhetsbrev 4.6.2001 och 1.5.2001 tagit upp situationen (arkiverade nyhetsbrev finns på webbsidan www.scanianinstitute.edu)

Ett nätverk av associerade skolor som praktiserar den linguistiska ”djupdykningsmetoden” på bretonska. Diwan har 2400 elever i 30 för- och grundskolor, 4 läroverk och ett gymnasium. Efter två år håller Diwan på att förhandla med utbildningsministeriet för att uppnå komplett integration i det nationella utbildningssystemet.
Besökare som går in genom dörren till Diwan (uppvaknandet) gymnasiet i Carhaix får lätt intryck av att ha kommit till ett främmande land. I korridorerna på detta gamla hus som också rymmer ett ålderdomshem både diskuterar och bråkar man på bretonska. Det är svårt att hitta rätt dörr att knacka på eftersom skyltarna också är skrivna på regionens språk. Det är detta som kallas ”immersion” (djupdykning, nedsänkning). De åttiofyra eleverna på detta enda bretonska gymnasium är ett gymnasium som alla andra. Och det försöker man understryka. Skillnaden är att allt sedan förskolan har eleverna skött sina studier på det språk som författaren av den minnesvärda boken ”Cheval d’orgeuil” (Stolthetens häst) Jakez Héliaz använde. ”Det är skönt att kunna tala med andra ungdomar i ens egen ålder på våra förfäders språk” berättar Nolwen 15 år. ”De gamla på ålderdomshemmet blir förtjusta när man pratar bretonska med dem.”

Här ser man inga fram-och bakvända kepsar, det är ett annat mode som råder: palestinaschalar om halsen, kakifärgad parkas, sjalett om huvudet, piercing i näsvingarna...Ungdomarna kommer från alla möjliga olika bakgrunder men många av dem döljer inte att deras föräldrar är med i (bretonska) föreningar. Logiskt nog. Ingen anser att deras miljö är alltför instängd.

Det är svårt att översätta ämnen som har med räkenskaper, export och investeringar till bretonska. Man gör därför det bästa man kan av de medel man har: ”Det finns inga läroböcker på bretonska” upplyser lärarinnan som har långt brunt hår ”Diwanföreningen låter översätta vissa texter men kursplanerna ändras så fort. Det är mycket svårt att översätta och hur som helst måste ungdomarna ta studentexamen på franska.”

I själva verket kan bara historie- och geografitentamen göras på bretonska i denna studentexamen. Man har liknande problem med filosofien. Om alla ungdomarna på Diwangymnasiet fått ha tålamod med dåliga lokaler under åren innan man fann dugliga lokaler så har deras studentexamensresultat inte lidit därav: 26 av 27 elever har klarat sig varav 17 med högsta betyg.

Hur ser framtiden ut för dessa ungdomar? Många vill bli lärare eller arbeta för bretonska organisationer och nu när TV Breizh (den bretonska kanalen) spritt sig har en ny möjlighet uppenbarats för dessa bretonsktalande ungdomar.

3. Regional medvetenhet stärker ekonomin
I det forna Östtyskland fanns det ett område, numera delstat, som utmärkte sig som en region med självkänsla, nämlien Sachsen. Som regionalist är det därför extra trevligt att se hur detta Sachsen nu accelererar ifrån de övriga delstaterna i östtyskland. Förra veckan kom ytterligare ett positivt besked, då prestigetillverkaren BMW valde att i konkurrens med 250 andra städer bygga nästa fabrik i Leipzig. På loppet av några år har Porsche, Volkswagen och nu BMW valt Sachsen för att bygga nya fabriker. På BMW sade man som orsak till beslutet att det var markpris och den regionala uppbackningen som fällde avgörandet i kombination med välutbildad arbetskraft.

4. Skotska fotbollslag i engelska ligan?
Celtic, där bl.a. skåningen Henrik Larsson gjort succé, planerar att lämna den skotska ligan till förmån för engelska Premier League. Spelkvaliltet och pengar anses vara orsaken. När se vi Malmö FF, Helsingborgs IF, Trelleborgs FF samt Halmstad BK lägga in en gemensam förfrågan till danska Superligan?

5. Baden-Württemberg satsar på sina regionala språk
Delstaten Baden-Württemberg har tillkännagivit att man kommer att försöka bevara sina fyra regionala dialekter (allemannisch, badisch, pfälzisch och schwabish) genom ett att stödja forskningen i dessa fyra språk.

6. Dialekt populärt i Tyskland
Allensbacher Instituts für Demoskope har nyligen presenterat en undersökning där det visar sig att 22% av tyskarna gärna lyssnar till schwäbisch dialekt. Vidare kom institutet fram till att i Bayern talar 61,3& dialekt, med Baden-Württemberg som god tvåa med 60,2%. De två rikaste och mest välmående delstaterna är också 1:a och 2:a på dialektområdet. Ett samband?

7. SRI i samarbete med Stiftelsen Skånsk Framtid utvärderar Sveriges uppfyllnad av skydd för regionala språk
FUEN, med säte i Flensborg, DE, kommer har uppmanat sina medlemsorganisationer att utvärdera hur staten de verkar i (i vårt fall Sverige) har uppfyllt sina åtagande för att bevara regionala språk. SRI kommer under hösten tillsammans med Stiftelsen Skånsk Framtid (www.scania.org) att inkomma med en skrivelse till FUEN och Europarådet.

8. Region Skånes tio synpunkter på regionfrågan
"Regionfrågorna utvecklas positivt och inom Region Skåne råder politisk enighet om behovet av en stark region

Redan framsteg
Försöken med regionalt självstyre har pågått under relativt kort tid, men ändå har mycket åstadkommits. Inte minst har engagemanget för de regionala utvecklingsfrågorna ökat.

Mobilisera för tillväxt
För att åstadkomma ekonomisk tillväxt måste de regionala resurserna mobiliseras. Ett folkvalt regionalt organ har störst möjligheter att uppbåda ett samlat stöd från regionen.

Medborgarna gynnas
Ett framgångsrikt regionalt utvecklingsarbete gynnar såväl medborgarna i den egna regionen som hela landet med bättre tillväxt, ökad sysselsättning och stärkt skattekraft.

Tydligare roller
Fördelningen av roller, ansvar och befogenheter måste bli tydligare, inte minst förhållandet mellan länsstyrelse och folkvalda.

Regionernas Europa
I det europeiska samarbetet är regionerna allt viktigare. Flertalet EU-länder har regionala nivåer med betydande beslutsmakt.

Utveckla demokratin
Regionernas betydelse ökar, vilket kräver insyn med öppen debatt och demokratisk kontroll.

Utökad dialog
Regionförsöket utvecklar dialogen mellan kommunerna och regionen.

Skånsk subsidiaritet
Beslut bör fattas på lägsta effektiva nivå. Regionaliseringen innebär ökade möjligheter till regionalt grundat beslutsfattande som är väl förankrat hos medborgarna och kommunerna.

Skåne behöver företrädare
Det regionala självstyret ger en sammanhållande aktör som företräder medborgarna såväl nationellt som internationellt. Det är särskilt viktigt i Skåne med tanke på dess geografiska läge.

Försöket med regionalt självstyre i Skåne gynnar både skåningarna ochSverige och bör fortsätta!"

Samtidigt har SRI fått erfara att svenska staten planerar att utöka landshövdingens befogenheter för att på så sätt få ökad statlig kontroll över regionsförsöken.

9. SRI mottog tillsammans med Stiftelsen Skånsk Framtid en delegation från Fryslan (Friesland)
Vi fick träffa ex-presidenten för FNP, det frisiska nationalpartiet, kulturchefen i Ljouwert (Leeuwarden)och samtidigt representant för VVD -Volkspartij voor Vrijhed en Democratie, samt ytterligare sex andra politiker och regionala företrädare. Mötet var mycket lyckat och så var även den inlagda sillen! SRI har nu fått ytterligare en europeisk kontakt som vi kommer att odla.

10. Två nya insändare publicerade
Vi har uppdaterat hemsidan med två nya artiklar, en rörande regionalismen i Halland och en rörande riksspråkstalande Lundabor.

1. Läsandet var utbrett i 1600-talets Danmark
Charlotte Appel hävdar i sin doktorsavhandling "Læsning og bogmarked i 1600-tallets Danmark", att läsförståelsen var vida utbredd. Till och med i samhällets lägsta skikt var läsförståelsen god. Vad lästes på den tiden? Ja, Luthers katekes, psalmböcker och Bibeln var vida spridd. Men detta gäller även för prosaiska ämnen som Gör-Det-Själv-böcker, kokböcker, böcker om väder och visor- & "skvallerböcker".

2. Ökad centralisering i Skåne
Bonniers stärker sitt grepp om den skånska tidningsmarknaden. Ett nytt bolag håller på att se dagens ljus, innehållande Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda och Trelleborgs Allehanda. Tillsammans har tidningarna en upplaga på 65 000 exemplar och den nya ledningen ser möjligheter till ökat redaktionellt samarbete på alla områden utom lokaljournalistiken.

3. Nya fynd i Uppåkra
Slag efter slag slår sönder den svenska nationalstatsromantik som härskat i ett århundrade. Först kom västgötarna och påstod att Svea rikes vagga stod där och inte i Uppland, i år kom ytterligare spik i kistan då en svensk forskare hävdade att Svea rike egentligen var ett danskt lydrike för 1000 år sedan. Nu fortsätter de spännande fynden från Uppåkra att bli fler och fler; nyligen har ett hus hittats med ugn och spår av spinning och vävning, härstammande från 800- eller 900-talet.

4. Frustration i Region Skåne
50 av regionfullmäktiges 149 ledamöter har svarat på en enkät om hur deras förväntningar har stått sig mot verkligheten. Svaren visar på sorg, frustration och en verklighet långt borta från visionen - att arbeta för regionalt bestämmande i Skåne. Samtidigt är det ingen i enkäten som ifrågasätter behovet av Region Skåne.

5. Farmers Market till Skåneland
Det blev ögonblicklig succé när en europeisk företeelse hade premiär i augusti. Möjligheten att handla direkt av bonden uppskattades. Erik Björne från Blekinge sade till Sydsvenskan 26.8 när kunderna trängdes vid hans stånd för att provsmaka. "- Det är typiskt Skåne och Danmark. Ingen annanstans går smakbitarna åt i så hög fart". Bakom arrangemanget står flertalet centrala organisationer som har representation i Skåne.

6. Skånska bönder lämnar Lantmännen
Efter att Skånska lantmännen fusionerats med Svenska Lantmännen, visar flera skånska bönder sitt missnöje och startar en egen organisation. En sådan organisation är Söderslätts Spannmålsgrupp, som bildades under sommaren vid vallgraven till Skabersjö slott. I bräschen för detta "uppror" går Jordberga, Näsbyholm, Skabersjö och Stora Markie. De fyra storgodsen har knutit till sig runt 125 lantbruk i södra och östra Skåne.

1. Region Skåne förlorar makt
Kanske var det för bra för att vara sant? Att en av Europas starkaste centralstater skulle självmant införa regionalt beslutsfattande och därmed underminera centralstatens starka påverkan visar sig nu vara felaktigt. Regeringen vill nämligen låta staten återta den makt som förlorades i samband med regionförsöken. Inte nog med det, samtliga fyra försöksregioner skall läggas ned. Däremot vill regeringen låta kommuner och landsting frivilligt bilda kommunalförbund med samma arbetsuppgifter. Skillnaden blir i praktiken att politikerna som bestämmer i kommunalförbunden inte blir direktvalda som de nuvarande kommun- och landstingspolitikerna. I Halland förbereder kommunerna och landstinget redan ett gemensamt kommunalförbund, ännu så länge dock utan några statliga arbetsuppgifter. Det nya förbundet får ett fullmäktige och ska i princip ta över alla arbetsuppgifter från landstinget som inte handlar om sjukvård. Man ska också bättre samordna sådant som berör både kommunerna och landstinget. Detaljerna presenteras nästa vecka.
- Det handlar om en hel del människor som ska in i en ny organisation, säger landstingsrådet Göran Karlsson (c). Arbetet går med högt tempo. I början av nästa år ska landstinget och kommunerna godkänna förslaget till det nya kommunalförbundet, som sedan kan börja fungara 2003.

Direktvalda regionförsamlingar har länge varit en hjärtefråga för centerpartiet, så Göran Karlsson är förstås besviken på regeringens nej till direktval.
- Samtidigt är det inte helt överraskande. Regeringen har ju velat flytta besluten mer och mer till Stockholm de senaste åren, säger han.

I Skåne har protesterna har inte låtit vänta på sig. Hemliga och halvt officiella möten har hållits mellan skånska regionpolitiker från alla partier. I ett uttalande säger ledamoten Roland Palmqvist (s-kommunalråd i Kävlinge): "Det är en förnedring av hela Skåne och ett sätt att trampa ned oss i dyn." Ordföranden i Skånes regionstyrelse, Carl Sonesson (m) säger :"I och med EU förlorar nationsgränserna i betydelse. Den europeiska trenden är att regioner växer sig starka och det skrämmer statsmakten. Sverige är centralistiskt och nu befarar man att nationalstaten faller samman."

2. Regeringen stärker centralstaten
Ser vi oss omkring inom den Europeiska unionen har de flesta stater reglerat sin rätt till beslutsfattande med flertalet regioner. I Spanien, Italien, Tyskland, Österrike, Belgien, Nederländerna och Storbritannien har regioner mycket att säga till om i spörsmål som direkt berör regionens medborgare; det gäller industriell utveckling, kultur, skola, utbildning, skatteväsende, offentlig omsorg och vård. Sveriges val av regionförsök är ytterst begränsat; Region Skåne har endast rätt att besluta inom kultur, kollektivtrafik samt vissa regionala utvecklingsfrågor - men inom samtliga områden lägger staten sig i, antingen genom den kända "kulturpåsen" eller genom anslag och direktiv som regionen skall följa (!).

Att det i denna statsstyrda regionalism även finns skånska politiker som ifrågasätter vitsen med Region Skåne är därför inte så konstigt. Har vi regionalism eller ej? Ett tydligt exempel är den så kallade kulturpåsen och Malmö stads protester mot densamma. Malmös kulturpolitiker ser sig företräda staten, ej regionen, och vill förhandla direkt med Statens kulturråd och Kulturdepartementen när det gäller anslag till verksamheten. Idag måste de gå via Region Skåne, vars pengar kommer just från Statens kulturråd och Kulturdepartementen...

Regionalism kan aldrig införas ovanifrån via staten utan måste komma underifrån från regionens medborgare. Regionens medborgare måste därför direkt vara med och betala för regionens utgifter, utan statlig inblandning.

3. Tvärnit för Øresundsintegrationen
Med avskaffandet av Region Skåne blir det sannolikt negativa konsekvenser för integrationen mellann Skåne och Sjælland. Statliga skatte- och arbetsmarknadsregler har ibland gett direkt absurda konsekvenser där danska medborgare som bor i Sverige inte har fått köra tjänstebil i Danmark, där skånska taxichaufförer endast fått lämna passagerare i København och köra tomma tillbaka till Malmö och utländska medborgare inte kunnat bosätta sig i Malmö för att arbeta i København, då inkomst saknats i Sverige. Vidare har den höga broavgiften stoppat all form av spontanbesök, just den typ av besök som uppmuntrades på flera håll innan broöppningen och som skulle vara så viktig för integrationen. Trots Region Skåne ligger beslutanderätten kvar på statlig nivå i viktiga regionala spörsmål, exempelvis inom infrastruktur (via Vägverket och Banverket), arbetsrätt och skattesystem. Och här har absolut inga beslut tagits för att underlätta integrationen.

4. Ökat intresse för danska i Malmöitiska skolor
Det tog 344 år. Från 1658 till 2001, innan skånska ungdomar åter vände blicken västerut för att söka kunskap. Idag stannar man dock kvar i Malmö och på respektive skolor i allt större omfattning väljer danska som tillvalsämne. Polhelmskolan har flera år försökt locka eleverna att lära sig danska utan att ha lyckats. Nu har en första klass med 21 elever bildats som är först ut att läsa danska som modernt språk, alltså i samma grupp som tyska och spanska.
Källa Sydsvenskan.

5. Halmtaket på väg tillbaka?
Tills nu har det endast funnits en halmtröskare i Sverige. I Skåne finns en företagare som tröskat med en dansk maskin, men nu har fem entusiaster bildat företaget Tre Hattar som utvecklat en halmtröska. Man hoppas få fler människor att satsa på ett halmtak, som både är miljövänligt och vackert. Ett bra halmtak varar i 30 år, om stråna är av bra kvalitet.

6. Halmstadborna vårdar sin danska historia
Teaterstycket Christian IV:s gästabud är åter tillbaka. Efter fjorårets märkliga agerande från kommunen har arrangörerna åter skapat en publiksuccé. Med hemmalaved danska får vi följa Christian IV i sina förberedelser för sitt gästabud med den svenska kungen Gustav II Adolf, utspelat på Halmstad slotts borggård.

7. Hallänningarna kan snart ta direkttåget till København
Om planerna går i lås, kommer hallänningarna kunna ta tåget direkt till København från årsskiftet. Samma tåg som idag trafikerar København - Malmö, kommer nu även att köra i Halland. Återigen kommer de gamla danska kungavägarna till sin nytta; Från København till Norge via Halland, från København till Bornholm via Ystad och från København till Blekinge via nordöstra Skåne.

8. Samnordisk börs i Malmö
Nordic Growth Market satsar på Øresundsregionen och planerar att öppna en samnordisk tillväxtbörs i Malmö börshus. Tanken är att på samma lista varva svenska, danska, norska, finska och isländska bolag. Nordic Growth Market är Sveriges nästa största auktoriserade marknadsplats för aktiehandel.
Källa Sydsvenskan.

9. Skånefobin får ny kraft i Stockholm?
Följande nidskrift publicerades på Sydsvenskans debattsida i Kulturdelen i somras:
"Sydskåningarnas växande självförtroende irriterar stockholmarna som gärna klämmer åt bnemärkta personer som talar fel dialekt.

I Stockholm tycker många att skåningar är dryga. Det är just det ordet man använder "dryga". Man ser bilden framför sig av en fet och självbelåten skåning med tummarna i västen som står och docerar för alla de korkade svenskar som har oturen att bo norr om Hässleholm.

Förr representerades dessa dryga skåningar främst av regeringen, av män som Per Albin, Sköld och Wigforss. På den tiden var Skåne den rikaste och mest framstående svenska provinsen. Fattiga och magra uppsvenskar blev uppretade. Men det är längesedan vi hade någon politiker från Skåne med större makt i Sverige. Det är också längesedan skåningarna utmärkte sig i idrott eller näringsliv mer än några andra.

Nu har den uppsvenska Skånefobin fått nytt liv. Det är framförallt fyra skåningar som gett den ett ansikte Bodil Jönsson (hallänning, SRI:s anm), Björn Ranelid, Göran Skytte och Gunnar Hökmark.

Med närmast vällustigt hat avrättade de stockholmska kulturskribenterna Bodil Jönssons nya bok. Man märkte att de väntat på chansen att klämma åt denna skånsktalande, självbelåtna och uppblåsta mallgroda. Ranelid, som numera bor i Stockholm, hade under sina första år stora framgångar där. Han lyckades nästan med det som Strindberg en gång försökte med i Paris för hundra år sedan: att erövra stan och bli en stor stjärna. Men nu har Ranelids erövringsförsök gått på en propp. Göran Hägg har förlöjligat honom i sin nya nyckelroman, och fått förtjusta medfniss från andra stockholmska författare.

Här i Stockholm är det också många som tycker att Hökmark är en black om foten för moderaterna. Inte bara för vad han tycker och säger, utan för att han framför det med sådan skånsk självbelåtenhet. Dialekten gör mycket till för den arroganta framtoningen. Hans chef Bo Lundgren väcker inte samma motvilja, men så talar han också en nordskånsk dialekt. Sydskåningar och Malmöiter irriterar mest. Helsingborgare allra minst.

Som ättling i rakt nedstigande led till generationer av sydskåningar är det mig omöjligt att tycka att skåningar i allmänhet är drygare än några andra. Men jag noterar ibland att många här i Stockholm tycker det, och att det nog ligger många skåningar i fatet.

Det är tur för Göran Persson att han inte talar skånska! Att han bor i Malmö är illa nog, men hade han dessutom låtit som Edvard Persson skulle han bli så outhärdligt stöddig att ingen charmoffensiv i världen skulle kunna rädda honom, En skånsk Göran Persson är en politiskt omöjlighet.

Det här är något som jag tycker borde kunna utredas. Det är ju bara en fråga om attityder och förväntningar, med klent verklighetsunderlag. Det är något som de framstående skånska folklivsforskarna kanske kunde intressera sig för.

Vad beror den uppsvenska bilden av dryga skåningar på? En tänkbar förklaring är kanske att Skåne länge var så rikt, men med en rikedom som också var ojämnt fördelad. Det finns tvåhundrafemtio skånska slott och herresäten och massor av grevar, storbönder och baroner, fler per kvadratkilometer än nhgon annanstans i vårt fattigt avlånga land. Följden är större klasskillnader i Skåne än på andra håll och även en traditionell respekt för överheten som skiljer sig från det övriga, mer likadana Sverige. När uppsvenskarna störs kan skåningarna avfärda det som janteanda, när skåningarna står med tummarna i västen och domderar tycker vi att de är dryga.

Med Malmöbron verkar sydskåningarna ha fått ännu mer självförtroende. Det har gjort oss stockholmare ännu mer irriterade.

Ludvig Rasmusson
Författare Jounalist"

10. Gud välsigne de skånska betfälten
I slutet av augusti visade SVT en dokumentär om de skånska betfälten. Flertalet sydskånska bönder blev intervjuade och ord som glyttar, pågar och möed strömmade ut från TV-apparaten. Sverige Television visade återigen sin respekt för andra språk än de svenska och textade hela programmet.

1. Institutet presenterar nya rön om det skåneländska språket!
Vi har förnöjelsen att presentera vår senaste forskning om det skåneländska språket. Institutets hemsida har uppdaterats och ni är hjärtligt välkomna att läsa om det bornholmske språks tydliga likhet med skånskan, likaså få veta mer om varför skåneländskan just är skåneländsk.

Ni hittar mer på http://www.scanianinstitute.edu/sprakram.html, under ”Karakteristiska drag i skåneländskan” samt ”Karakteristiska træk i bornholmsk”.

2. Nya insändare från Institutets medarbetare
Vi reagerar mot historielösheten i insändaren "Olika bakgrund till våra nationaldagar" samt mot Sveriges Televisions ovilja att acceptera skåningar i Skåne i dramatiseringen av Henning Mankells "Villospår" i "Skånska bönder talar skånska". Här vill vi understryka att Sydsvenskan valde att refusera sista avsnittet i insändaren, stryka underskriften "Scanias Regionala Institut" , lägga ut en bild på Edvard Persson samt sätta rubriken som om insändaren handlade om skånska bönder. Insändaren behandlar Sveriges Televisions brist på regional förankring och ovilja att acceptera EU:s policy för regionala språk.

3. Insändarstorm mot regeringens planer på att avskaffa mini-regionalismen
I flera skåneländska tidningar har regionalt tongivande personer rasat mot regeringens förslag att dra in Region Skånes mandat att bestämma över den regionala utvecklingen. Som bekant vill regeringen att länsstyrelsen skall fungera som en ”överrock”. Skillnaden kan tyckas minimal, men är egentligen mycket stor. Länsstyrelsen är statens "förlängda arm" och har ingen regional anknytning. Länsstyrelsen svarar inför staten via centralmakten. Region Skånes representanter (eller liknande organisation) är direkt valda av regionens medborgare och skall svara inför dessa för dess utförda politik.

I exempelvis Hallandsposten står det att läsa i deras ledare 24 september:
"På den regionala nivån är viljan stor att fortsätta arbeta i storregion men också att få ta över allt mer av de regionala beslut som idag fattas av riksdagen. Regeringens svar på regionpolitikernas decentraliseringsvilja kan mycket väl istället bli ett stopp för regionförsöken."

Johan Linander (c) kritiserar för Centerpartiets räkning regeringens förslag:
"Nu tillåts indirekt valda samverkansorgan i hela Sverige, förutom i Skåne och Västra Götaland där man får fortsätta med direktval.
[...]
Men om Göran Persson får sin vilja igenom så innebär det att vårt undantag i lagen kommer att dras tillbaka redan år 2006.Det är tydligt att undantagsförslaget bara är ett sätt för regeringen att skjuta på problemet till i mitten av nästa mandatperiod, då de ger Skåne dödsstöten.
[..]
Hela Sverige skulle må bra av att genomgå en decentralisering och mer självständiga regioner som resultat. Att självstyrelseorganen ska vara direktvalda är en självklarhet för centerpartiet. Varför ska politiker välja politiker som skall företräda medborgarna?"

4. Rolf Tufvesson ställer statsrådet Lars-Erik Lövdén mot väggen
Rolf Tufvesson frågar i ett brev, ställt till Lars-Erik Lövdén, om regeringens proposition:
"1. Ger propositionen möjlighet för skåningarna att fortsätta att i direkta val tillsätta och avsätta de politiker som ytterst beslutar om den regionala utvecklingspolitiken för Skåne?

2. Ger propositionen möjlighet för Skåne och andra län som så önskar att även i framtiden självständigt styra över utvecklingsmedel för den egna regionen, till exempel kulturstöd, medel för näringslivsutveckling, företagsstöd och medfinansiering av medel från strukturfonderna?

3. Innebär regeringens förslag att skånska politiker får möjlighet att även i fortsättningen självständigt förhandla med tjänstemän på centrala departement och myndigheter om den regionala utvecklingspolitiken?

4. Innebär propositionen att regeringen erkänner behovet av en regional självständig nivå som efter eget tycke beslutar om - inte bara samordnar - politik för tillväxt och utveckling på regional nivå?

5. Innebär regeringens förslag att regionens direktvalda politiker även i framtiden kan företräda skåningarna mot omvärlden, såväl i Sverige som internationellt, till i exempel i frågor som rör Öresundsregionen?"

5. Bevara de halländska namnen
I Hallands Nyheter den 22 oktober fanns en intressant insändare, skriven av Staffan Öhman, där han påpekar att hallänningarna måste erkännas rätten att dels få stava ortsnamn på halländska samt att hallänningarna skall vara stolta över sin historia. Han skriver bland annat:
"Många av dagens hallänningar verkar tro att Halland en gång var en dansk besittning. Men hallänningarna uppfattade sig som "riktiga" danskar, trots att även den danska kungamakten kunde vara brutal mot medborgarna!
[...]
Jag önskar ingen återgång till dansk överhöghet. Det nutida Danmark sörjer knappast förlusten av de östliga provinserna. Men dagens hallänningar å sin sida behöver inte skämmas över sin historia. Vi är svenskar med ett annat historiskt bagage än uppsvenskarnas, och detta bör namnskyltarna vittna om ute i landskapet - så att vi själva och våra gäster från andra håll får något att fundera på. Därför uppmanar jag till protester och civil olydnad mot den enögda likriktningspolitiken i namnfrågorna!"

6. Motsägelsefullt om integrationen
Det råder en viss förvirring huruvida integrationen av Sjælland och Skåne är på rätt väg eller ej. Enligt vissa analysinstitut har det skånsk-danska samspelet tagit rejäl fart. Exempel på detta tar de från ett "kontaktindex" som mäter hur ofta vi ringer, faxar eller skickar e-brev till "andra sidan". Detta index visar en klar ökning från främst danska sida, som nu verkar ha upptäckt Skåne. Som motvikt finns andra organ, lustigt nog statliga, som visar att vi inte korsar Sundet i någon större omfattning och när vi väl korsat Sundet, umgås vi inte med regionens medborgare utan handlar och åker hem igen.

Med all säkerhet är alla slutsatser riktiga; verkligheten är säkert alltför komplex för att snabbt kunna sammanfattas i några rader.

1. Teater på skånska
För er som vill uppleva genuin skånska, finns folklivsteatern Ramslif i Ramsåsa till er tjänst. Ramsås är en liten by mellan Sjöbo och Tomelilla och den lokala teatern har funnits sedan 1989. Idag består teatern av 35 lokala amatörer som spelar teater på sin egen österlendialekt. Till dags dato har de haft 16 föreställningar om livet på Österlen. Årets pjäs handlar om ”Smén och Agnes”

2. När samordnas musiken i Skåne?
Skånes musikliv är verkligen sprudlande. Men som så mycket annat i Skåne, är fokuseringen mera på huvudstaden än Skåne eller Sjælland. Små företag försöker överleva i en tuff bransch, och många klarar inte av de multinationella företagen, baserade i Stockholm. Vad som behövs är ett regionalt alternativ. Och ett sådant finns. Nordöstra Skånes kommuner har tagit fram en rapport ”Skånes Musikbransch: En kartläggning av sysselsättning, omsättning och infrastruktur”. Rapporten har bland annat fungerat som underlag för regionala seminarier. Nu återstår bara en drivande kraft för att samordna Skånes brokiga musikliv. Någon på Region Skåne som känner sig manad?

3. NRW:s ministerpresident positiv till samarbete med Region Skåne
Nordrhein-Westphalens (NRW) ministerpresident Wolfgang Clement besökte Øresundsregionen och Region Skåne i början av oktober, med ett stort följe av politiker, forskare och företrädare för delstatens näringsliv. Clement drog paralleller med det gryende samarbetet över Sundet och det som finns idag mellan den tyska delstaten och Belgien och Luxemburg och trodde sig kunna utbyta en del erfarenheter. Ministerpresidenten är personligen engagerad i regionalismen.
- Vi tyskar vet av historisk erfarenheter vilka farliga konsekvenser en stark centralmakt kan få.

4. Avtal om danskt-skånskt kultursamarbete
Region Skåne och Københavns Amt har undertecknat ett avtal om tätare kultursamarbete över Sundet. I framtiden kommer vi att märka samarbetet främst inom barn- och ungdomskulturen. Samarbetets första uppgift blir att slutföra det skånska historieprojektet ”Terra Scania”, som danskarna visat intresse för. Lars Abel, ordförande i Københavns Amts Uddannelse- og Kultur, säger bland annat
- Vi har ju en gemensam kultur och historia, som vi bör kunna odla till glädje för oss alla.

5. Svensktalande dansk upphör
Den danska gratisavisen Köpenhamn Kultur & Nöje har lagt ned sin svenska utgåva. Trots en upplaga på 80 000 har annonserna uteblivit, och Politiken beslutade därför att lägga ned avisen efter 15 månaders utgivning.

6. Skåne växer mest i Sverige
Flyttvågen till Stockholm har klingat av och istället är det Malmö och Helsingborg som övertagit rollen som magnet. Närheten till København har gynnat Malmös tillväxt, under det första halvåret flyttade 801 danskar till Malmö. Skåne som helhe fortsätter att växa på grund av Øresundsregionens starka exponering och regionens framtidstro. Malmö har också kunnat märka av en ökad inflyttning av danska företag, som exempelvis Maersk data och Orange.

7. Småskalighet förträngs på stormaktens bekostnad
Artiklar om den underbara Sverige och dess glorifierade stormaktstid verkar regionens aviser inte få nog av. I somras hängde Radion Malmöhus på och sände inslag om Schwedenstraße i Pommern. Ett område som var det sista många unga skånska män fick se i sina liv när de blev fösta framför de svenska gevären. Det talas om upp till 30 000 män som sändes till de då svenska provinserna Baltikum och Vorpommern. Om detta förtäljdes intet, tvärtom gavs intrycket att vi i Sverige skall vara stolta över stormaktstiden. Att däremot vilja berätta om vansinnet att skicka unga män till en säker död mottages däremot med en kall hand. Så blev exempelvis Björn Gyllix svar på en artikel av den journalist som gjorde reportaget om Schwedenstraße refuserat av en större skånsk tidning. Regissören Milos Foreman sade en gång att ”Den värsta formen av diskriminering är självcensuren. Censuren innebär åtminstone att man rakryggat skrivit det man tror på. Att ingen vill publicera det är en annan sak. Självcensur innebär att man kröker rygg för att vara makten till lags."

8. Kulturpåsen ett tecken på centralmakt
Enligt EU:s principer om subsidiaritet skall beslut som angår medborgarna tas på så låg nivå som möjligt. Region Skåne har statens tillåtelse att fördela de statliga bidragen enligt egna önskemål för regional kultur. Dessa pengar kallas ibland för ”kulturpåsen”. Men vid närmare granskning visar det sig att Sverige gör ett medvetet övertramp av EU:s regler. Chris Marschall, kulturchef i Region Skåne, påpekar i en intervju i Sydsvenskan att Region Skåne ” rent formellt är […] bundna till ett regleringsbrev som pekar ut vilka institutioner som ska ha statsbidrag”. Hon fortsätter med att ”om vi ska behålla kulturpåsen måste det till en förändring av förutsättningarna för dess hantering. Handlingsfriheten när det gäller fördelningen är i praktiken lika med noll, det handlar nästan bara om verkställighet”. Kort sagt, kulturpåsen är ett spel för galleriet, ett sätt för en stark centralmakt att halvhjärtat följa EU:s regler om subsidiaritet och därmed ett utmärkt exempel på tillståndet i Sverige år 2001.

9. Gör din röst hörd i EU
Sedan en månad tillbaka kan man debattera om EU:s framtid på en speciell webbplats, skapad av EU. Passa på att göra er röst hörd för ett Europa med regional självbestämmande på bekostnad av starka centralstater. Adressen är http://europa.eu.int/yourvoice/index_ns_sv.htm.

10. Nya insändare från Institutet
Vi eldar på debatten i Halland om regionalismens vara eller icke vara med ytterligare en insändare, publicerad 14 november i Hallands Nyheter. Sedan påminner vi om olaget att blanda ihop stat och nation, två egentligen vitt skilda ting i ytterligare en insändare i Hallandsposten den 28 november. Läs mer på hemsidan!

11. Främlingfientligheten måste bekämpas av regionalismens företrädare
En av grundbultarna i regionalismen är självbestämmanderätten för regionens medborgare över spörsmål som kan anses vara av regional karaktär. Observera att denna rätt gäller alla som bor i regionen, oavsett tidigare vistelseort! Att detta inte gått fram visar senaste alstret från organisationen ”Skånsk Fremtid”, utgiven i Danmark. Man begår oerhörda övergrepp mot just de mänskliga kulturella rättigheter vi arbetar för i uttalanden som är direkt främlingsfientliga och konspiratoriska. Det är med stor avsmak vi läser dessa uttalanden och understryker att SRI tar fullständigt avstånd från sådana perversa uttalanden!

12. Institutets rapport framlagt i EU-konferens
På inbjudan av Europarådet har en delegation från SSF, under ledning av SSF:s ordförande Göran Hansson, åkt till Noordwijkenhout i Nederländerna denna helg för att medverka i EU:s avslutningskonferens för EU:s språkår 2001. Göran Hansson har också, i egenskap av vice ordförande i organisationen, fått i uppdrag att representera UNPO (Unrepresented Nations and Peoples Organisation med säte i Haag). Med sig har Göran Hansson SRI:s rapport om hur Sverige bryter mot småspråkskonventionen genom att ignorera det regionala skåneländska språket. Vi återkommer givetvis med mer information om konferensen i nästkommande nyhetsbrev!