1. SRI utvidgar sin verksamhet
SRI har nöjet att meddela att verksamheten sedan februari även innefattar Bornholm. Huvudansvarig för vår Bornholmsverksamhet är Ivar Laerkesen, som bland annat för Danmarks Radio Bornholms räkning forskar i det bornholmska språket kontra skånskan.

2. Skåneländska ord
Glöm inte skicka in era d a g l i g e n använda skåneländska ord! Vi kommer vid månadsskiftet att skicka dem vidare för bedömning och utvärdering och vill gärna ha så många ord som möjligt med oss.

Som skånelänning är det fascinerande att lyssna på bornholmskan; trots så många års avskildhet från österlenskan kan man inte annat än frapperas av hur likt det låter.

Lyssna med stort nöje!

Vi försöker reda ut begreppen, samt ge förslag på hur regionalismen skulle kunna införas. Klicka på "Regionalism - vad är det" på vår hemsida http://www.scanianinstitute.edu, läs det vi har att säga och kom med synpunkter till oss via vår e-postadress!

Ett stort tack skall riktas till
1. Göran Hansson och Peter Broberg, vars nyutkomna bok "Regionalismen - en nödvändighet" varit en stor inspirationskälla i skrivandet. Boken kan köpas via Internet via adressen http://www.scania.org/pinaler/index.html
2. Region Skåne som dels bekostade tryckningen av boken och dels visar ett stort engagemang i frågan.

Han anser att det danska språket bör skiljas från dansk kultur och danskhet och säger bland annat:
"Invandrere skal ikke først og fremmest lære dansk for at blive kulturelle danskere. Det er dér, det hela tiden går galt i diskussionen om integration af invandrere i de her år. Efter min mening må vi til at skelne mellem det at være dansker i kulturel forstand og så det av være borger i et dansk samfund. Altså en skelnen mellem det politiske og det kulturelle."

[...]

"Med såvel globaliseringen og udviklingen af det europæiske fællesskab som den ændring, der er sket herhjemme som følge af de seneste 30 års invandring, kan vi ikke længere bygge det danske samfund på denne tætte identitet mellem det kulturelle og det nationalt politiske. Men det er smertefuldt at differentiere - netop fordi vi her i landet har gjort en dyd af at køre det politiske og kulturelle perpektiv meget tæt".

"Sproget er mit hus"

"For en nordirer af min generation var sproget noget konkret kulturelt. Vi lærte, at engelsk ikke var vores sprog. Ingen sagde det, men hele den historiske fortsåelse gik ud på det: Landet var blevet invaderet og underlagt engelsk dominans. At tabe sproget var at tabe landet.

Jo mere bevidst jag blev om den historiske og politiske baggrund, jo mere blev jeg opmærksom på, at det var sproget, historien lå gemt, at det så at sige husede den. Det mener jeg helt konkret, historien efterlader fonetiske spor i sproget, i dialekterne. Politik og fonetik hænger tæt sammen."

I Skottland har gaeliska fått ett uppsving. Från att ha varit ett av engelsmännen förbjudet språk har gaeliskan idag en hög kulturell status. Tillsammans med kilten, säckpipan och whiskyn är gaeliska en del av den skottska nationalmyten. Annat är det för "Scots". Scots var Skottlands huvudspråk i runt 400 år tills 1707 då engelsmännen tog över styret av Skottland. Bland annat den store diktaren Robert Burns skrev på scots; mest berömd är kanske dikten "Skuld gammel venskaw rejn forgo".

Barn som talade scots i skolan fick kroppslig bestraffning så långt som in i 1980-talet. Språket blev snabbt reducerat till ett rent talspråk, ej gångbart i näringsliv eller i skolan, men fortfarande räknas 1,5 miljoner skottar (30%) tala scots.

Scots räknas fortfarande som en sämre engelska - 1993 blev en man fängslad för rättsförakt efter att ha talat scots i rätten, och har därför utestängs från radio och tv och ur "finare" hem.

1. Regiondebatten i full gång
Ingen i sydvästskåne har kunnat undgå den debatt som blossat upp efter Sydsvenskans artiklar under rubriken "Ett skånskare Skåne", mellan 11 och 13 maj.

Institutet har av nivån av artiklarna och de efterföljande insändarna i ämnet insett att regionalism som företeelse måste förklaras. Sydsvenskans ledarsida lö 20.5.2000 gjorde oss fast övertygade om detta. Vi har därför påbörjat ett arbete vars resultat vi hoppas kunna återkomma till strax efter sommaren.

2. Gästskribent
Vi hälsar vår förste gästskribent välkommen - Rolf Tufvesson (kd), Regionråd Region Skåne. Vem som helst kan skicka in material till SRI och få det publicerat som Gästskribent; vi redigerar ej inkommet material men behåller rätten att avsäga oss publikation om materialet ej överensstämmer med de grundläggande demokratiska principer vi arbetar för.

"Regionalism är bra för demokratin

Fram till 2002 pågår ett av de mest omfattande försöken med ändrad regional ansvarsfördelning som skett i modern tid. Min inställning är att detta är av så stor betydelse för demokratin i Sverige att försöken bör permanentas.

I försöksregionerna överförs det regionala utvecklingsansvaret och vissa andra statliga uppgifter till Region Skånes regionfullmäktige. På så sätt får regionernas egna politiker ett större ansvar för och inflytande över regionens framtid.

Vi kristdemokrater har sedan tidigt 90-tal pekat ut målet för denna utveckling - regional självstyrelse som ska upprätthållas genom direktvalda regionala fullmäktige med egen beskattningsrätt. Denna uppfattning ligger fast och jag tror att detta är en utveckling som vi går till mötes.

Jag anser att ett direktvalt regionfullmäktige med politiker som står direkt ansvariga inför de skånska väljarna är en tydlig fördjupning av demokratin. Det är naturligtvis av stor betydelse att försöken bygger på en folklig förankring och accepteras av flertalet av medborgarna. Men jag kan i ärlighetens namn inte se något som tyder på motsatsen. De skåningar jag träffar är alla positiva till den demokratisering som idag pågår.

Valdeltagandet 1998 till de nya regionala organen låg på samma nivå som andra val och avsevärt högre än i EU-valet året därpå. En annan viktig aspekt är att förstärka den skånska regionala identiteten. Skånes språk, historia och kultur måste bli en integrerad del av undervisningen i våra skånska skolor framöver.

Tyvärr är regeringen är otydlig i regionfrågan. Detta beror antagligen på att det är från den nationella nivån som makt kommer att omfördelas till förmån för den regionala nivån.

En utveckling i den riktningen skulle för många öka tilltron till det politiska systemet och värdet av EU. Det är via praktisk tillämpning av subsidiaritetsprincipen som maktdelning kan utvecklas. Via EU har vi överlåtit vissa uppgifter till överstatliga organ. Det är lika angeläget att idag överföra nationella uppgifter till den regionala nivån.

För mig är därför valet enkelt - stöd fortsatt decentralisering av beslutanderätten från den nationella till regionala nivån. Se även till att nuvarande försök permanentas och att ytterligare regioner ges chans till formell försöksverksamhet kommande mandatperiod och med direktvalda regionfullmäktige. Görs detta kommer demokratin att fördjupas på ett högst påtagligt sätt för medborgarna.

Rolf Tufvesson (kd)
Regionråd med ansvar för den regionala utvecklingen
Region Skåne"

1. Zandén uttalar sig om Malmö och skåningen
Philip Zandén, född i Göteborg och uppvuxen i Stockholm, lämnade direktörsskapet vid Malmö Musikteater för att tillträda en liknande tjänst vid Det Kongelige i København. I en artikel i WeekendAvisen 9-15 juni intervjuas han om skillnader mellan svenskt och danskt och säger bland annat följande:

"Malmø er meget dansk. Den er provinsiel, indsnævret, selvtilstrækkelig og reaktionær samtidig med at den har et generøst, venligt og behageligt miljø. Som dansk hygge når den er bedst. De er gode kusiner Danmark og Malmø.

[...]

Der er en opløftet og ekspansiv stemning i Malmø og Skåne. Man peger næse ad de monumentale Stockholm, som er nabo med Moskva, mens Malmø bliver nabo til Europa. Denne drøm om en rig fremtid har de ikke i Stockholm. Skåningen er i folkesjælen et eget folk og der er en stor stolthed over at deltage i Øresundsregionen i stedet for Nord-regionen med de finere stockholmere, som ikke ved noget om dem og ikke interesserer sig for dem."<

2. EU:s grundrättigheter klara i höst
Med förhoppningen att kunna presentera ett färdigt Charter till EU-toppmötet i Nice i december, arbetar just nu 62 europeer med att skapa EU:s grundrättigheter.

Det kan tyckas lite underligt, då vi redan har EG-domstolen. Men EG-domstolen dömer efter de olika medlemssstaternas lagar och kan därför likt ett smörgåsbord ta det som de passar från respektive nationalstat vid varje mål. Målsättningen är att säkra den enskilde individens rättigheter och begränsa EG-domstolens, och därmed EU:s makt över individen.

Detta har dock ej fallit tre staters regeringar på läppen, nämligen Storbritannien, Danmark och Sverige, som hellre ser skrivningen vid ett "högtidligt dokument".

"- Regionerna har kommit för att stanna. Jag kan personligen tänka mig att Skåne, som nu går in i en dynamisk period, kommer att fortsätta driva statsmakten framför sig i kampen om det politiska initiativet och bestämmanderätten" , säger Kai Kronvall, huvudsekreterare i kommittén.

Av kommitténs elva ledamöter är det uppenbarligen endast de två moderata ledamöterna som är kritiska till regionförsöken.

Fotnot: PARK = PArlamentariska RegionKommittén. Kommittén skall i oktober lämna sitt slutbetänkande till riksdagen. Internetadress: http://w1.822.telia.com/~u82202262/index1.html.

Källa: Sydsvenskan.

Det sämsta alternativet är "Limbo" och kännetecknas av att Sverige och Danmark sagt nej till EMU, börskrasch i New York, fortsatt Stockholmsdominans och att harmoniseringsarbetet stannat av.

Något bättre är "Shake" - vilket i princip är fortsättning av det som sker i dag; bra ekonomi, god utveckling av näringsliv och högskolor men fortsatt starka nationalstater. Öresundsbron blir en transportled med höga broavgifter.

"Slowfox" tror på ett Öresundsministerium 2002 och att universitet, kulturorganisationer och media driver på integrationsarbetet i den grad att vi ser en gemensam arbetsmarknad och starka regionala organ som fått överta beslutsrätt från Riksdag och Folketing.

Slutligen "Jitterbug" där broavgifter slopats, regionalismen firar nya triumfer varje dag, investerarna slåss om objekten, trängseln är stor både på och utanför bron och vädret verkar bli allt bättre.

En intressant slutsats är att Öresundsregionen även hyser Blekinge, tack vare den starka IT-närvaron i Ronneby och Karlskrona.

Utredningen kommer bland annat att ingå i Kastrups framtidsplanering, samt SAS:s framtidsprojekt för Öresund.

Källa: Sydsvenskan, 21.6.2000.

De centralstater som år 2000 ännu inte valt reformera sig och införa regionalism i någon form är Frankrike, Danmark och Sverige. I dagens Sydsvenskan omnämns att den franske premiärministern Jospin vill ge Korsika ökat självstyre år 2004. Fram till 2002 blir det en experimenterande period där beslutanderätt gradvis överförs från franska staten till det korsiska parlamentet; korsikanska skall göras obligatoriskt i skolor och de två administrativa länen - skapade av den franska staten för att hålla bukt på de bångstyriga korsikanerna - skall slås ihop till ett. Dett skall observeras att detta endast är ett förslag och kommer med all säkerhet att bemötas häftigt i Frankrike. Men själva förslaget är principiellt revolutionerande; det är första gången sedan Frankrike införde centralismen på 1500-talet som man erkänner en region inom staten som kulturellt särstående och ej skall direktstyras från Paris.

I Danmark pågår en debatt om Färöarnas framtid; Färöarna vill ha självständighet men inte till vilket pris som helst - och den danska staten drar nytta av detta i förhandlingarna. Om danska staten avskaffar blocktillskottet - på flera miljarder kronor årligen - inom en fyraårsperiod vill enligt en Gallup endast 25% av Färöarna ha självständighet (landsstyre). Alternativet till självständighet är att bli i Rigsfaelleskabet - men med ökat självstyre.

I Sverige debatteras friskt Region Skåne. Hittills har förespråkarna fått arbeta i motvind, dels på grund av Region Skånes usla ekonomi och dels på grund av medias njugga inställning till Regionernas Europa. Men kanske sommaren 2000 kom att bli vändpunkten? I Dagens Nyheter, 1.7.2000 stod bl.a. följande på ledarsidan:
"...Uttrycket "regionernas Europa" hör än så länge till EU-retoriken. Men inte så länge till. I Sydeuropa är det i hög grad verklighet, varken Spanien eller Italien har varit enhetliga nationalstater av fransk - eller svensk - modell. Också Storbritannien är på väg att göra skäl för namnet De Förenade Kungadömena och de tyska delstaterna, som redan har en stark ställning, grupperar sig också i skilda närings- och kulturkretsar.

I ett större perspektiv syns ett Europa i olika hastigheter - regioner med tillväxt och ny teknik, uppkopplade mot framtiden och andra med traditionella och krympande näringar. Där kommer företrädarna för höghastighetslandskapen att finna varandra över de gamla nationsgränserna liksom de från låghastighetstrakterna...".

I och med denna ledare i DN kan nu fältet anses vara öppet för en mera sansad debatt om tillämpningen av Regionernas Europa i Sverige och det är vår förhoppning att hösten/efteråret kommer att bli mycket intressant!

1. Telegrambyrån Ritzau beskriver skåneländsk historia
Via Stiftelsen Skånsk Framtid har vi fått det telegram Ritzau skickade ut i samband med Öresundsbroinvigningen och vidarbefordrar denna utmärkta historiebeskrivning till vår läsekrets!

TELEGRAM

260504 6/2000 4I BRO/SKANEHISTORIE, Øresundsbroen i skånsk perspektiv
Øresundsbroen forbinder Sverige og Danmark. Men på den anden side Sundet er der nogen, der lægger meget mere vægt på, at den forbinder Skåne og Danmark. De siger, at broen måske endelig giver mulighed for at råde bod på en uretfærdighed, der har varet i næsten 350 år.

I det perspektiv plantes broens skånske base midt i en kulturkamp, en strid om skåningernes folkelige identitet. Landsdelen har jo en dansk fortid og dermed en helt anden historie end det øvrige Sverige. En del skåninger føler sig så forpligtet af denne fortid, at de kæmper for skånsk selvstændighed på et eller andet niveau, og de betragter broen til Danmark, kombineret med mulighederne i EU, som en stimulans i deres kamp. De ser for sig en blomstrende Øresundsregion, der genopva.kker et ældgammelt kulturelt og økonomisk mønster.

Skåne, Halland og Blekinge, der ofte under Ot kaldes Skånelandene, var en del af det danske rige, lige fra det giver historisk mening at tale om et Danmark, men kom i 1658 under svensk herredømme og har siden hørt til Sverige. Bornholm var oprindelig en del af Skånelandene, men fik sin særlige skæbne. Disse historiske kendsgerninger har skabt den livlig debat på den anden side Øresund om den skånske identitet.

Debatten giver et vist ekko også på vores side af Sundet. Den leverer stof til medierne, og i de senere år er der kommet en håndfuld bøger på dansk om problemet - således Kjeld B. Nilssons "Skåne. Vort Glemte Land", Alf Abergs "Striden om Skåne", Ebbe Gert Rasmussens "Skuddet" (om bornholmernes opgør med de svenske besættere) og Palle Laurings "Danmark i Skåne", der er fra 1952, men udsendt i ny udgave.

Allerede den historiske begyndelse rummer en pudsig pointe. Ordet danskere kommer af et folkeslag, der kaldtes danerne, og som i de første århundreder efter Kristi fødsel antagelig var bosat i Skåne. Ifølge visse teorier invaderede de det nuværende Danmark og gjorde det til deres land. Vi nedstammer altså - i det omfang, en sådan talemåde giver mening - fra danerne og er følgelig en slags skåninger. Via Øresundsbroen møder vi os selv!

Skåne var således dansk mindst dobbelt så længe, som det har været svensk. Og det var i middelalderen et dansk kerneland, et rigt område, der spillede en central rolle i den danske krigshistorie. Byen Lund blev kaldt "Metropotis Daniæ" Danmaks moderby, for her residerede den danske ærkebiskop, og det gav ikke bare kirkelig, men også politisk magt. Palle Lauring skriver, at "fra Lunds domkirke førtes i århundreder kampen om magten i Danmark. Her i Lund ligger adskillige nøgler til forståelsen af den danske middelalders saga".

Det var, mens Absalon i slutningen af 1100-tallet var ærkebiskop, at han opfordrede Saxo til at skrive værket om Danernes Bedrifter. Saxo var knyttet til ærkebispesædet, så egentlig er dette storværk i dansk kultur altså skånsk. Og det var Absalons efterfølger som ærkebiskop, Anders Sunesen, der under Valdemar Sejrs togt til Estland i 1219 ifølge legenden bad så inderligt til Herren, at Han gav danerne sejren og lod Dannebrog falde ned fra himlen.

Således er Skånes ældre historie uløseligt knyttet til den danske rigshistorie - i stort som i småt. For at tage et eksempel fra småtingsafdelingen, så er Danmarks Radios populære pausesignal gennem mange år, folkevisestumpen "Drømte mig en drøm i nat...", skånsk. Nodelinjerne er fundet i det ældste bevared håndskrift (med runer!) af Skånske Lov - en af de fire såkaldte Landskabslove, hvormed man i begyndelsen af 1200-tallet dækkede det samlede rige juridisk ind.

Skånelandenes tilknytning til Danmark betød samtidig, at de ustandselig blev invaderet nordfra af hærgende svenskere. Der er ingen nation, Danmark så ofte har ligget i krig med som Sverige, og Skåne var den naturlige krigsskueplads. Gennemsnitligt fandt der en sådan invasion sted hvert 10. år. 1658 blev det statsretlige vendepunkt. Frederik 3. havde i et anfald af overmod erklæret den svenske krigerkonge Karl 10. Gustav krig, og det skulle han aldrig have gjort. Ved Roskildefreden i 1658 måtte Danmark afstå Skåne, Halland, Blekinge og Bornholm - en tredjedel af riget! Vi forsøgte en generobring i 1676-78 under Skånske Krig og i 1709-10 under Store Nordiske Krig, men forgæves. Dertil kommer, hvad de færreste husker, at Danmark sendte Sverige en krigserklæring i 1808. Det var under Napoleonskrigene, og sammen med franskmændene forberedte vi en landgang på den anden side af Øresund. Men den blev aldrig til noget, og året efter sluttede Danmark og Sverige fred. Nu var og forblev S! kånelandene svenske, dog med undtagelse af Bornholm.

Bornholmerne befriede nemlig sig selv allerede i 1658. Lokalhistorikeren Ebbe Gert Rasmussen fortæller i "Skuddet" om drabet på den svenske kommandant Printzensköld og de andre aktioner, der satte en lille flok bornholmere i stand til at sejle til København og overdrage Frederik 3. og hans efterkommere øen "til evindelig aw og ejendom". Den bornholmske historiker skriver med en anelse sarkasme, at jyder, fynboer og sjællændere lever med en foræret danskhed, hvorimod bornholmerne selv har valgt det danske tilhørsforhold.

Men oppe i Skånelandene var danskheden trængt. Krigene mellem 1658 og 1710 var forfærdeligt ødelæggende. Palle Lauring taler om "de bitreste, brutaleste og mest ufattelige år, nogen landsdel af det gamle danske rige har oplevet". Svenskerne, der regnede skåningerne for en fjendtlig nation, for frem med vold og brand og massakrer, og danskerne var ikke bedre, selv om den lokale befolkning jo egentlig måtte betragtes som landsmænd.

Det anslås, at seks procent af den skånske befolkning deltog i kampen mod svenskerne. Den dansksindethed, som skåningerne udviste til at begynde med, var imidlertid svær at opretholde, når de danske soldater udviste samme brutalitet som svenskerne. Og som årene gik, kunne stridighederne få karakter af borgerkrig - opgør mellem de skåninger, der ville have fred for enhver pris, og dem, der ville kampen.

En særlig gruppe af krigsførende er i eftertidens danske opfattelse ombølget af et romantisk skær som følge af Carit Etlars folkeyndede romaner om "Gøngehøvdingen". Skikkelsen er historisk, han hed Svend Poulsen og var den mest kendte af de snaphaner eller friskytter, der førte en alt andet end romantisk krig mod svenskerne. En del af dem rekrutteredes fra den barske og stridbare befolkning i Gønge herred i Nordøstskåne, deraf navnet.

Svenskerne frygtede og hadede snaphanerne. Fik de fat på dem, aflivede de dem på grufulde måder. De borede f.eks. en træpind ind under nakkemusklerne på den fangne, gjorde et reb fast i pinden og hejsede ham op med bagbundne hænder, så han kunne hænge og sprælle, indtil han døde. Eller de jog en tilspidset træpæl op i ham gennem skridtet eller endetarmen, rejste pælen på højkant og satte den ned i jorden, hvorefter den stod d0r med sit offer til skræk og advarsel for forbipasserende. Svenskerne henrettede også tit snaphanernes familiemedlemmer.

Men gøngerne var selv barske krigsfolk. Der er bevaret en rapport fra Svend Poulsen, hvori han sagligt og nøgternt fortæller, hvordan han og hans folk gjorde en lang række fanger "caput", dvs. skød dem. Det var likvideringer uden nåde og barmhjertighed.

Ved siden af den militære fandt der også en kulturel krigsførelse sted. Freden i 1658 tilsikrede ganske vist skåningerne deres nedarvede rettigheder, friheder og hele kultur, og garantierne blev gentaget i senere fredsaftaler - men uanset dette satte de svenske magthavere, navnlig efter Skånske Krig, ind med en målbevidst forsvenskning af landsdelen. Retsplejen blev svensk, kirkeiivet blev svensk, i skolerne indførtes svensk som læsesprog, og i 1668 oprettedes universitetet i Lund som et led i forsvenskningen.

Da de danske soldater gik i land i Skåne i 1676, blev de overvejende modtaget positivt og som befriere af befolkningen. Da de gentog invasionsforsøget i 1709, mødtes de med vrangvilje. Der var sket noget med skåningerne i mellemtiden. Deres loyalitet over for det danske var gået tabt. Den svenske historiker Alf Aberg skriver i "Striden om Skåne", at forsvenskningen af den gamle danske landsdel blev gennemført "på forbavsende kort tid", og han har ikke været ene om at undre sig over tempoet i dette sindelagsskifte.

Palle Lauring er inde på problemet i sin Skåne-bog. Han henviser til, at det trods den herskende nations bestræbelser aldrig lykkedes at gøre irere elier skotter til englændere, tjekker til østrigere, finner til svenskere. Men de danske skåninger blev altså svenske i løbet af en generation eller to. Hvorfor? Han mener at finde svaret i en særlig dansk egenskab, som har vist sig gang på gang op igennem vores historie: "Vor jordbundne fornuft, eller hvad man vil kalde det". Vi bøjer os for de store og uomgængelige kendsgerninger, og i 1709 var der for skåningerne intet, som tydede på, at deres land nogen sinde igen ville blive dansk.

Alf Aberg fortæller i sin bog om begivenhederne fra 1658 og til ca. 1710 ud fra en moderne rigssvensk synsvinkel. Han se på ingen måde bort fra de grusomheder, der forekom under striden om Skåne, men taler alligevel om "en forbilledlig nationaliseringsproces", og et sådant synspunkt bringer Palle Lauring i harnisk - så meget mere, som det også har vundet indpas i Danmark. Han skriver: "Historiebøger for danske børn meddeler, at Skånes overgang til Sverige skete forbavsende let. Man gad se vedkommende pædagog med en spidset pæl i rumpen".

De svenske myndigheder var åbenbart heller ikke selv helt overbevist om, at skåningernes nationale omvendelse var holdbar. Lige indtil 1854 - ja, 1854! var det strafbart at besidde danske bøger i Skåne, og også på mange andre måder gennemførtes forholdsregler, der skulle sikre mod dansk indflydelse.

I det sidste hundredår, og navnlig efter Anden Verdenskrig, er der imidlertid vokset en skånsk selvbevidsthed op, som drager næring af sin danske fortid, og som taler med stadig stærkere stemme. Man kredser om en skånsk identitet, der er forskellig fra den svenske, og som nu kræver udfoldelsesmuligheder. Man fremhæver det gamle fællesskab med Danmark og kritiserer voldsomt de rigssvenske forsøg siden 1660'erne på at undertrykke sandheden herom. Og man anklager Danmark for at svigte sin fortid. Danmark har glemt Skåne, siger man. Den skånske selvstændighedsbevægelse har savnet støtte fra "moderlandet".

Kjeld B. Nilssons "Skåne. Vort Glemte Land" giver et markant udtryk for de holdningsmæssige ingredienser i den skånske selvstændighedsbevægelse. Han er ganske vist selv dansk journalist, men hans bedsteforældre var skånske og flyttede i 1880'erne til København "i fortvivlelse over vanrøgt af deres hjemstavn". Nilsson ser i Skånelandenes historie en kæde af svenske overgreb, og ud fra den grundholdning deltager han flittigt i den skånske kulturkamp.

Bogens tone slås an allerede i de første linjer: "Hvis Bismarck i 1864 havde taget hele Jylland, ville vi så have skrevet jyderne ud af Danmarkshistorien, som vi har gjort med skåningerne? med det resultat, at der venter os et kulturchok, når vi opdager, at der for den anden ende af Øresundsforbindelsen bor mennesker, som efter 300 års forløb ikke er mere svenskere, end kuwaiterne er irakere og balterne russere".

Et tilsyneladende stigende antal skåninger deler den nilssonske grundholdning og kræver deres folkelige egenart respekteret. Denne skånske opposition mod det rigssvenske har levet mere eller mindre stilfærdigt i mange sind i nogle generationer, men kommer nu åbent til udtryk på talrige måder, accepteres efterhånden ganske bredt og understøttes ikke helt sjældent på officielt niveau. Det kan aflæses i bøger og publikationer og avisartikler, men det mest synlige tegn er de mange skåneflag, som vajer over landsdelen.

Skånelandets flag viser et gult kors på rød bund og deler oprindelseshistorie med den danske nationalfane: Ærkebiskop Anders Sunesen, som ved Lyndanisse i Estland med sine ihærdige bønner kaldte sejren frem og Dannebrog ned fra himlen, havde sit egen flag, der symboliserede det lundensiske ærkebispedømme. Og netop det er nu blevet til Skåneflaget, som først blev mødt med mistro af offentlige instanser, derefter accepteret som "kulturflag" og siden 1997 officielt betragtes som Skånes regionsflag.

Den skånske selvstændighedsbevægelse gør sig gældende gennem en række initiativer og sammenslutninger som f.eks. Skånska Akademien fra 1981 og Stiftelsen Skånsk Framtid fra 1990. Da akademiet fejrede sit ti års-jubilæum, kunne man blandt festdeltagerne notere sig repræsentanter fra det officielie Sverige som Skånes to landshøvdinge og rekior magnificus fra Lunds Universitet - den tidligere forsvenskningsanstalt! Og Skånsk Framtid har løftet sit virkeområde op på international plan. Vist nok til betydelig irritation hos centralmyndighederne i Stockholm blev Skånsk Framtid i 1992 optaget i Den Europæiske Mindretalsunion, der har rådgivende status ved Europarådet, og i 1993 i den internationale sammenslutning af statsløse nationer UNPO (Unrepresented Nations and Peoples Organisation). På det hjemlige politiske plan stiftedes i 1977 Skånepartiet med krav om skånsk selvstyre. Partiet kom i 1980'erne ind i en række kommunalbestyrelser og er siden 1997 via et valgforbund også repræsenteret i det regionale storamt Skånestyrelsen.

En af de centrale skikkelser i Skånebevægelsen er arkitekt, dr. techn. Peter Broberg, Landskrona. Han er medstifter af såvel Skånska Akademien som Skånsk Framtid og udtalte sig for nylig om de aktuelle perspektiver sådan: "Allerede i dag har statsgrænserne tabt i betydning, og vi er på vej mod et regionalt Europa. Her vil den logiske geografi igen dominere. Sydskandinavien vil atter fremtræde med tre lande eller regioner, og skåninger, ø-danskere og jyder vil atter blive de tre basale kulturgrupper. I Europa vil vi blive de tre regioner, der har et fælles dansk kulturfundament".

Her over for kan anføres et rigssvensk synspunkt, nemlig Alf Åbergs: "Vore dages Skåne er ikke blevet til "et tabt land", men et naturligt forbindelsesled mellem to nordiske folk, som er forenede i fred og venskab, og som har brug for hinanden".

Det er to historiske synsvinkler, to perspektiver, der her står imod hinanden. Fremtiden vil vise, hvilken af dem der rummer den mest virkelighedsnære opfattelse af den kommende udvikling. Og hvordan Øresundsboen vil påvirke denne udvikling. Foreløbig kan den bruges af folk på begge sider til besøg på den anden side Sundet for at kigge tingene an.

/ritzau/

2. Skånsk spettekaga namnskyddad
Skånsk spettekaga har tagits upp i EU:s register över skyddade geografiska beteckningar. Spettekaga gjord i Halland, exempelvis Laholms mycket goda dito, får numera kalla sig endast "spettekaga" eller "halländsk" dito på grund av att historielösheten åter spelat oss ett spratt. "Skåneländsk spettekaga" hade löst problemet, men "Skåneland" är ju inte erkänt av svenska staten, så det blir det så här.

3. Har Skåneland svensk sommar?
Varje dag får vi höra på de "nationella" nyheterna; detta är den regnigaste sommaren på mycket länge. Anledningen är att Svealand (där Stockholm finns) och södra Norrland fått stora mängder nederbörd. Men i Skåneland har det regnat precis som under en vanlig sommar och vädret har varit lika vanligt som det bara kan vara under den vanligaste av vanliga sommar. Men hur många hallänningar, skåningar och blekingar kommer att uttrycka sin besvikelse över att sommaren har varit så regnig, trots att det inte regnat mer än vanligt där de bor? Se där, vad centralstatens synvikel kan ställa till det för regionerna. Det är kanske dags att införa begreppet "Skåneländsk sommar"? Och den har varit normal!

"Man behöver inte nödvändigtvis klättra upp i Rundetårn, i alla fall inte för att studera de köpenhamnska taken. Det räcker med att då och då rikta blicken uppåt när man går omkring på stans gator.

[...]

Utsiktsplattformen trettiofem meter över gatuvimlet erbjuder en betagande utblick över taklandskapet som består av gråskimrande skiffertak, gröna koppartak och en del papptak men framför allt tegeltak - kvadratkilometrar med oglaserade och svartglaserade taktegel. Flott!

Riktigt så ser det inte ut på andra sidan Sundet. Visst finns det tegeltak och ett och annat skiffer- och bronstak även i Malmö, men framför allt finns där plåttak, minst lika många som tegeltaken.

[...]

Är det inte konstigt? Klimatförhållandena skiljer sig inte åt mellan Sundets västra och östra sida. Ett bra tak borde se likadant ut i Skåne som på Själland.

Och faktum är att de danska och skånska taken en gång har sett likadana ut. Det ser man på gamla fotografier. Överhuvudtaget skilde sig inte bebyggelsen i Malmö säkrskilt mycket från den i Köpenhamn förr i tiden. Men något hände med de skånska taken under 1900-talet. Järnplåten från norr rullade triumfierande ner genom Sverige och tog över landsbygdens halm- och spåntak och tegeltaken som fanns både på landet och i städerna.

Men den lyckades inte ta språnget över Öresund. Ändå är plåt betydligt billigare än tegel och ett plåttak betydligt enklare att lägga än ett tegeltak. Men förnuftsargument biter inte alltid på danskar.

Arkitekter jag talat med formulerar sig på olika sätt, men kontentan är att plåttaken inte är lika vackra som tegeltaken. De är helt enkelt för grimmme och sen spelar det ingen roll hur praktiska de än må vara.

[...]

Inom byggbranschen gäller det sannerligen inte bara takbeklädnaden. Titta på de köpenhamnska husfasaderna! Det lär dröja innan du hittar en fastighet där man har bytt ut de gamla fönstrena mot nya isolerings- och treglasfönster med grova spröjsar och aluminiumbågar.

[...]

Ändå var isoleringsfönstrena på vippen att ta sig in på den danska marknaden under sjuttiotalets energikris. Att de stoppades är till stor del Mogens Ruds förtjänst - eller fel om man vill se det så. Han var chef på Nationalmuseums avdelning för kulturmiljöskydd och förfärades när han såg den ena husfasaden efter den andra vanställas av nya brutala fönsterbågar och stumma isolerglasrutor. Raskt ordnade han debatter och seminarier om detta nya miljöhot, bjöd in politiker och fastighetsbolag och fönsterindustrin och se! Så småningom förstod de flesta att något oacceptabelt höll på att hända. Till och med industrin insåg det och började utveckla nya typer av fönster som kan installeras i äldre hus utan att åstadkomma någon estetisk skadegörelse.

1. Skåningar är dumma och elaka?
Vill man förstå vilka dialekter som är "inne" eller som räknas som extra fina, kan man roa sig med att se på dubbade biograffilmer. Då utrikiska filmer skall översättas till svenska hamnar den svenska språkfrågan ("dialektfrågan" för den politiskt korrekte) i fokus. Vid översättningen av den nya filmen "Chicken Race" ("Flykten från hönsgården") av den kände brittiske leranimatören Nick Park, förpassas skånskan till de dumma och elaka. Hjälten talar stockholmssvenska och den skånske rösten uppenbarar sig i form av en Ringaren av Notre Dame-typ som både är dum och elak.

Att stämpla vissa språk/dialekter som mindre lämpliga är absolut inget unikt. I stater som Ryssland har man tagit steget fullt ut och gör sig inte bara lustig över georgisk ryska utan använder Georgiern som tacksam måltavla; otaliga är de filmer där georgiern spelar egocentrisk, känslosam och synnerligen korrumperad skurk... I Frankrike har korsikanskan fått ikläda sig samma roll. I Sverige är det alltså skånskan. För vem har sett en film där den skånsktalande var hjälten och skurken en rikssvensktalande typ?

2. Anna Lindh erkänner Skåneland?
Utrikesminister Anna Lindh vägrar kalla Burma annat än Burma, eftersom namnbytet ej skett av en demokratiskt vald regering. Eftersom den icke demokratisk valda regimen i Sverige avskaffade begreppet Skåneland och införde "Södra Götaland" ser vi nu fram emot att utrikesministern börjar använda "Skåneland" igen. Vi bugar och tackar!

1. Chicken Race
Vi tackar för det fantastiska gensvar vi fått på vårt senaste nyhetsbrev! Att språkfrågan engagerar är det inget tvivel om. Även i Sydsvenskans recension 19.8.2000 anmärks det på användningen av det skånska språket i "Chicken Race/Flykten från hönsgården":
Fångvaktaren här heter herr Tweedy, en inte allt för intelligent man med Sven Melanders röst. Han är sin frus (Eva Rydberg) underhuggare

[...]

Det går inte att komma ifrån intrycket att den svenske regissören, Håkan Mohede, valt skånska röster för att förstärka paret Tweedys töntstämpel."

2. I Öresundsnytt finns inga skåningar
Berlingske Tidende och Sydsvenskan ger varje vecka ut en gemensam avis; Öresundsnytt. Tanken är briljant; skåningar och sjællandare läser samma nyheter, reportage visar hur det är att leva på "andra sidan" och man får tips om ditt och datt - nyttiga saker att veta när man skall till Sjælland, respektive Skåne.
Det är bara ett Aber. Avisen vidhåller genom sin reportagestil att det bara finns en typ av svenskar i Sverige; allt i sann nationalstatsanda. Jag menar, om det inte finns svenskar i Sverige - hur skulle då Sverige se ut?!?

Huruvida skåningar skiljer sig från "svenskar" är inte intressant; tvärtom! Varje vecka är det personer - "riktiga" svenskar från Trollhättan, Stockholm eller norra Sverige - som intervjuas om hur det är att leva i Danmark. Om skåningar nämns, vilket skedde faktiskt i veckans nummer, så påpekas det att skåningarna tror att de är halvdanska, men det är de inte alls.

Ibland kan journalister göra livet tungt för en regionalist...

Självfallet ligger SRI på och försöker upplysa redaktionen för Öresundsnytt att "dansk" är en nationalstatsbeteckning för en statsmedborgare i Danmark, ej en person med viss kulturell anknytning. Att vara "halvdansk" är fullständigt omöjligt! Skåningar är ett stort problem; redan Saxo Grammaticus spyr galla över de envisa, anarkistiska skåningarna som inte vill rätta sig efter övermaktens beslut - och detta är för snart 800 år sedan. Inte mycket har hänt sedan dess; skåningarna är fortfarande skåningar. Men det har man missat på redaktionen för Öresundsnytt.

3. Vikinger i søgelys
Att vara viking är inte lätt, speciellt inte då vi skriver år 2000. Läs själva följande rapport från Ritzau, 19.8.2000: Vikingerne byggede deres huse uden regler om arbejdsmiljø og uden at de blev kontrolleret af Arbejdstilsynet. Men sådan må det ikke ske i dag. I Jels i Sønderjylland bygges en vikingeby med huse som på vikingernes tid, og her griber Arbejdtilsynet nu ind for at deltagerne i beskæftigelsesprojektet ikke skal opføre sig som vikingerne gjorde, oplyser DR Syd. Da Arbejdstilsynet var på besøg var en mand således oppe på et fem meter højt tag uden stillads. Det er slut nu. Selv rekonstruktioner af huse fra vikingetiden skal bygges som huse bygges i år 2000, kræver Arbejdstilsynet. Så nu bliver vikingernes næste opgave at bygge et stillads."

1. Danmarks grundare var svenskar?
I den stundtals känsloladdade debatten om EMU i Danmark (folkavstämning 28 september) visar ledande danska politiker såväl som akademiledamöter upp en historielöshet som borde sakna motstycke. Danmarks statsminister Poul Nyrup Rasmussen (s) läste i sitt öppningstal i Folketinget upp en dikt, skriven av akademiledamoten Benny Andersen, där följande avsnitt höjer en del ögonbryn:

(svensk översättning)
Finns det några danskare än danskarna?
Efterkommande av danerna
en folkstam från Sverige
invaderade vårt land en gång på 300-talet
medan de ursprungliga danskarna,
herulerna,
de ädla och tappra
men till antalet underlägsna herulerna
blev fördrivna av de grymma svenska danerna"

Statsministern i Danmark anser alltså att de daner som bodde i Skåne, erövrade Själland, därefter öarna omkring, och så småningom skapade ett Daniskt rike ... är svenskar. "Intressant" är väl dagens understatement. Och dessutom, vad krävs det för historiekunskaper för att bli akademiledamot i Danmark? Svåra frågor så här i sommarens sista dagar...

2. Bornholmska - vad är det?
Ett betydligt gladare ämne är det som institutets medarbetare på Bornholm arbetar med. Varje dag i Bornholms Radio hörs Ivars stämma, förtäljande om Bornholms språk eller historia. Nedan följer sändplanen så här långt på året. Genom att lyssna på DR Bornholm får vi inte bara en förståelse för bornholmskan, utan även den närstående skånskan, halländskan och blekingskan.

SENDEPLAN 2000
1. uge
  Mandag 3. januar Leonora Christinas Franske Biografi (i Manteltårnet)
  Tirsdag 4. januar: Leonora Christinas Franske Biografi (i Voldgraven)
  Onsdag 5. januar: Leonora Christinas Franske Biografi (på flugt)
  Torsdag 6. januar Leonora Christinas Franske Biografi (på vej mod havet)
  Fredag 7. januar Leonora Christinas Franske Biografi ( Mødet med obersten)
2. uge
  Mandag 10. januar: Leonora Christinas Franske Biografi (tilbage i Manteltårnet)
  Tirsdag 11. januar: Leonora Christinas Franske Biografi (Frigørelsen fra fangenskabet)
  Onsdag 12.januar: Om ordet "stokka" i bornholmsk, norsk og dansk.
  Torsdag 13. januar: Om Ellestingeren
  Fredag 14. januar Navnet "Randkløve".
3. uge
  Mandag 17.januar. Eva Dam Thomsens ungdomsbog "Ingeborgs Sommerferie".
  Tirsdag 18.januar: Bornholmsk for førde: lyden /v/
  Onsdag 19. januar: Sprog og trafikpolitik
  Torsdag 20. januar: "Gonn" og dæmmeså"
  Fredag 21. januar: Det bornholmske udtryk "dæwl"
4. uge
  Mandag 24.januar..Formen "strukket" i rigsmål
  Tirsdag 25..januar: Bornholmsk for førde: bøjning av navneord
  Onsdag 26. januar: Bælla og ærtebælge
  Torsdag 27. januar: Robbedala
  Fredag 28. januar: Bornholmske talemåder
5. uge
  Mandag 31. januar: Skånevisum
  Tirsdag 1. februar: Skånelandsbevidsthed- en skånsk hjemmeside
  Onsdag 2. februar: Bornholmsk for førde: Bornholmsk verbalbøjning
  Torsdag 3. februar: Døndalen
  Fredag 4. februar: Helligdommen
6. uge
  Mandag 7. februar: Shibolet og kartofler
  Tirsdag 8. februar: Om Underjordsfolk i Norden
  Onsdag 9. februar:Om at have fasa
  Torsdag 11. februar: Dialekt - på museum eller i daglig tale?
  Fredag 10. februar: Dialekten og skolens rolle
7. uge
  Mandag 14. februar: Er tosprogethed en god ting?
  Tirsdag 15 februar: Dialekternes værdi for en god kommunikation
  Onsdag 16. februar: Udtrykket Euroland.
  Torsdag 17. februar. Udtrykket "Et eller andet sted"
  Fredag 18. februar: Ældre bornholmsk sætningsbygning
8. uge
  Mandag 21. februar: Hvad er faren for det danske sprog?
  Tirsdag 22. februar: koggehjul, geburtsda, amborstuer og andre indlån i bornholmsk
  Onsdag 23.februar: Domænetab
  Torsdag 24. februar: Modersmålsundervisning på bornholmsk.
  Fredag 25. februar: Kan man skabe et bornholmsk skriftsprog?
9.uge
  Mandag 28. februar: Jacob Ludvigsens sprogkamp.
  Tirsdag 29. februar: Fortællingen om fru Printzenskiold og de to lindorme
  Onsdag 1. marts: grom og gromma
  Torsdag 2. marts: H.P. Haagensens digt "Det var mæn inj drøm"
  Fredag 3. marts: Navnet Vesetsgade
10. uge:
  Mandag 6. marts: Mogens Dam: Årsdale Mølle
  Tirsdag 7. marts: En vandretur fra Store Torv til Grønnegade
  Onsdag 8. marts: Lille Madsesgade
  Torsdag 9. marts: Ellekongsstræde
  Fredag 10. marts: Smallesund og Kattesundet
11. uge
  Mandag 13. marts: Gadenavne - en fortælling om moderne byudvikling
  Tirsdag 14. marts: Ædjavæjn
  Onsdag 15. marts Øfrøl
  Torsdag 16. marts Thora Sodes plâs
  Fredag 17.marts: Bonavedde (Alhøj og historien om grøden)
12. uge
  Mandag 20. marts: Navnet Alhøj og Falhøj
  Tirsdag 21. marts: Kongemindet
  Onsdag 22.marts: Kræfta/kramsa og fæggjes..
  Torsdag 23.marts. Udtalen af "skrue"
  Fredag 24.marts: forgryster
13. uge:
  Mandag 27. marts.: Bygaden
  Tirsdag 28. marts: Skarpeskade
  Onsdag 29.marts.:Hjemgiftesengen fra Skarpeskade
  Torsdag 30.marts: Varperne
  Fredag 31. marts: Om pogger og frøer
14. uge
  Mandag 3. april: P. Møller og et bornholmsk skriftsprog
  Tirsdag 4. april: Vimmelskaftet
  Onsdag 5. april: Emil Holm og vore dages mediesprog.
  Torsdag 6. april: fnatta på
  Fredag 7. april: I jåns
15. uge
  Mandag 10. april: naue
  Tirsdag 11. april: ångest og ångra
  Onsdag 12. april: Bornholmsk etdåræogt dansk, blandet med tyske ord, svenske endelser og norsk accent.
  Torsdag 13. april: Bornholmske remser og "rødgrød med fløde"
  Fredag 14. april: Dialekt og rigsmål
16. uge
  Mandag 17. april: Forskellen på p og b i rigsmål og på bornholmsk.
  Tirsdag 18. april: Maglegård
  Onsdag 19. april: Navnet skærtorsdag
17. uge
  Tirsdag 25. april: Listed
  Onsdag 26. april: Hellig Kvinde og Hellig Hågen
  Torsdag 27. april : Knadrinj, knul å knort
  Fredag 28. april: Historien om Læsåbobben og Træskomanden fra Boderne
18. uge
  Mandag 1.maj Forår blandt griselortegårde og Hønselortegårde.
  Tirsdag 2. maj: drabbes og drabba
  Onsdag 3. maj: Tornarén
  Torsdag 4. maj: Borresjø Almindingen (er kommet med som nr. 39 i indspildningen)
  Fredag 5. maj: Nationalsproget - truet i TV af engelsk.
19.uge
  Mandag 8. maj: Provstegade i Rønne
  Tirsdag 9. maj: Opførelse af Klemenskirke
  Onsdag 10. maj: Klokkerne i Aaker og Klemensker
  Torsdag 11. maj: Bornholmske talemåder
  Fredag den 12. maj: Nynorsk og bornholmsk
20. uge
  Mandag 15. maj: Kropssprog på bornholmske cykelstier
  Tirsdag 16. maj: Brødløsegård, Smelleslottet og Havreknækken
  Onsdag 17.maj: I anledning af 17. maj.
  Torsdag 18. maj: Arbejdet for at fastholde det danske
21. uge
  Mandag 22. maj: Om helleristninger på Bornholm
  Tirsdag 23. maj: Omtale af tegnene på stenen ved Strandbygård
  Onsdag 24. maj: Skibstegn
  Torsdag 25. maj: Helleristnnger i internationalt perspektiv.
  Fredag 26. maj Stednavnet Strandby og Strandbygård.

1. Regionens saga upprör vänsterpartist
Peter Broberg (Skånska akademien, Stiftelsen Skånsk Framtid) har på uppdrag av region Skåne skrivit en bok "Gåsapågen & Havfruen", en saga fylld av spetsfyndigheter och obekväma sanningar.

Vänsterpartisten Mats Åstrand tror att formuleringar som att människor "i allt mindre grad kommer att tro på statsmyterna från Sverige och Danmark" och "mer och mer kommer att söka och finna sina regionala kulturella rötter", leder till en skånenationalism som kan hota regionförsöket. Enligt Åstrand "tyder det på ett steg mot skånsk självstyre" och kan som sådant innebära att statsråden i Stockholm kan ifrågasätta om skåningarna är kapabla till regionstyre.

2. Regionala Europamästerskap i framtiden?
Man kan ju tycka att OS/OL är så långt från regionalism man kan komma. Men i fallet Australiens kulturella identitet finns det likheter med Skåne; Australien såg sin egen kultur som löjeväckande långt in i modern tid; det riktiga och rätta fanns i Storbritannien, de få kulturella personligheter som blev kända i Australien blev snabbt förlöjligade och flera av dem emigrerade för att bli uppskattade, omtyckta och berömda i USA och i UK. Australien har de senaste decennierna fått en kraftig arbetskraftinvandring, fått en helt ny självkänsla och borta (nästan) är den gamla känslan av att vara en tredje rangs nation. Och har hittills organiserat ett fantastiskt fint OS/OL. Skåne, bortsett från avsaknaden av ett OS/OL..., har också förlöjligat sina författare och sångare som dristat sig att skriva eller sjunga på skånska, det skånska är fortfarande ej rumsrent och skall hållas på armslängd avstånd, Skåne har haft en stor invandring de senaste decennierna och speciellt Malmö har blomat upp som ett multikulturellt centrum.

Uttrycket "Haur du sitt Malme haur du sitt varden" har faktiskt en hel del sanning i sig! Vi får hoppas att Sk&arin g;ne och resterande regioner i nationen Skåneland kan inspireras av Australien och sluta se sig som en sämre variant av det (riks)svenska eller det (riks)danska och istället vara stolta över att vara skånelänningar, så som bayrare, skottar och katalaner är stolta över sin region.

3. Åland - en egen stat?
Öster om Stockholm finns ett myller, 6 500, av öar, bebodda av 25 000 invånare. Regionen kallas Åland och har en levnadsstandard som är väl i klass med Luxemburgs, det vill säga högst i EU.

Åländska företag är Viking Line, Birka Line, Chips med dotterbolaget OLW och regionalbanken Ålandsbanken.

Språket har alltid varit svenska och 1917 ville Åland förenas med Sverige. Finland tvärvägrade och erbjöd begränsat självstyre under finsk överhöghet. Ålänningarna tackade nej och frågan avgjordes så småningom i Nationernas Förbund till Finlands fördel. Ålänningarna idag verkar nöjda med sina särregler, se på Gotland som har låg levnadsstandard och är väl intecknat av stockhomare som bor där på sommaren, men inte annars.

Men samarbetet mellan Åland och Finland är inte smärtfritt. Otaliga har konflikterna varit efter Finlands medlemskap i EU. Båda sidorna har gjort sina övertramp; Finland har exempelvis vägrat ge ålänningarna någon plats i Europaparlamentet och Åland har förbjudit åländska barn att sjunga finländska barnvisor.

Och nu har en bok, skriven av två professorer i statskunskap - Dag Anckar i Åbo och Barry Bartmann vid University of Prince Edward Islands - rört om i den finländska debatten. Boken heter "Ett ramverk för ett självständigt Åland" och har beställts av ett sällskap där bland annat förre chefen för Ålandsbanken och tillika f.d. talman i åländska lagtinget, Thorvald Eriksson, är med. Bokens avsikt, enligt sällskapet, är att få mera fakta och mindre känslor i debatten om Ålands framtid.

4. Fryslând
Först på 1970-talet blev Friesland erkänt som en tvåspråkig provins av den nederländska regeringen. För knappt 20 år sedan blev fryisk obligatoriskt undervisningsspråk i skolorna och 1997 blev Friesland Fryslând, officellt erkänt vid sitt frysiska namn. Och plötsligt blev det lite "inne" med att kunna frysiska ord; till och med ordspelet "Lingo" hade i sin tyska variant vid några tillfällen ord på frysiska som ett ämne.

Idag är det möjligt att ställa spörsmål på frysiska i det nederländska parlamentet och Nederländska Posten har enligt uppgifter slutat att försinka brev vars adresser är skrivna på frysisk.

Den frysiska skolan fungerar så att barnen börjar lära sig frysiska och holländska samtidigt, först efter ett par år får barnen lära sig engelska. I exempelvis Baskien har man valt en annan väg; sedan 1991 försöker man redan på dagis/börnehaver att introducera engelska, så att barnen talar baskiska, spanska och engelska samtidigt. Och modellen verkar fungera! I Fryslând funderar man på om detta skulle kunna vara nått för dem. I den frysiska huvudstaden Ljouwert talas inte mindre än 60 olika språk, så det är inte helt trivialt...

5. Gåsamärkt
Ett av EU finansierat projekt för att stärka den regionala matkulturen har givit oss en Gås. Lokala producenter på Söderslätt (sydvästra Skåne) kan nu märka sina varor med "Gåsamärkt", för att på så vis stärka den lokala identiteten, främja det lokala näringslivet och gynna miljön genom kortare transporter.

6. Regionaldebatten fortsätter
Efter att ha ebbat ut i sydvästra Skåne, fortsatte den genom en rad insändare i Helsingborgs Dagblad och har nu äntligen nått Halland. Genom våra egna insatser i form av debattartiklar och insändare har både Hallandsposten och Hallands Nyheter börjat få fart i den regionalna debatten. De senaste artiklarna finns givetvis på SRI:s hemsida!

1. Regionförsöket förlängs till år 2006
Som institutet tidigare rapporterat föreslog den parlamentariska utredningskommittén (PARK) igår att regionförsöken förlängs. För Skånes del kommer detta att innebära att Region Skåne får ytterligare fyra års frist att fortsätta visa att regionstyret är här för att stanna.

I sitt slutbetänkande skriver kommittén
Kommittén vill understryka betydelsen av att de uppgifter som det regionala självstyrlseorganet får ansvaret för har en reell och uppenbar betydelse betydelse för regionens medborgare. Det finns annars risk för besvikelse bland medborgarna, om det skapas stora förväntningar på självstyrelseorganets förmåga att lösa regionala samhällsproblem samtidigt som det saknar effektiva instrument att utföra uppgifterna. Det är därför nödvändigt att det regionala självstyrelseorganet utrustas med relevant beslutskompetens."

2. Nationalkänsla redan på 1600-talet?
I avhandlingen "Ett fattigt men fritt folk. Nationell och politisk självbild i Sverige från sen stormaktstid till slutet av frihetstiden." av Jonas Nordin (Brutus Östlings bokförlag Symposion 2000) framförs kritik mot den inställning bland "lärda" personer som säger att det inte fanns någon nationalism eller nationella identiteter innan franska revolutionen.

I Skånelandsdebatten har detta framförts som ett slagträ mot oss som envist hävdat motsatsen, men det är först nu som det på vetenskapliga grunder hävdas att nationalism fanns på 1600-talet.

Jonas Nordin undersöker vad Sverige ansågs bestå av, hur olika delar av riket hörde samman samt hur man uppfattade olika folkslag inom riket. Han gav dessutom en mycket intressant framställning i Sverige Radio P1, där Skånelandskapen togs upp.

Jonas Nordin gör också en mycket viktig iakttagelse där han säger att han INTE hittat några exempel på att man skulle ha talat för en samhörighet inom några andra grupperingar tvärs över nationsgränserna - exempelvis de skånska adelssläktena som fanns både i Sverige och i Danmark. Såväl kristna som adliga sågs i första hand som svenska, danska o.s.v. Detta är ett mycket viktigt konstaterande och lägger också konfiskeringen av skånska slott och herresäten på slutet av 1600-talet och början på 1700-talet i en ny dager.

Tyvärr ser inte Jonas Nordin någon skillnad mellan staten och nationen, men avhandlingen är ändå viktig. Det är lustigt att just i centralstatens centrum försigår det en debatt och ett ifrågasättande om statens utveckling och maktanspråk som inte har sitt motstycke i Skånelandskapen. Den luftiga, öppna demokratiska debatten i Stockholm framstår här som tillsluten, unken och dogmatisk.

Debatten kommer självfallet gå vidare, men nu har alltså uppmuntrande moteld kommit och dessutom vid en för oss regionala förespråkare viktig tidpunkt!

1. Regionalspråk skakar nationalstaten
Rent teoretiskt är det enkelt. Talar man ett språk skall detta respekteras, även om det är ett språk som en minoritet talar. Men det praktiska utfallet avskräcker många; det tyska mindretalet i Danmark skulle med full likställdhet med danskan kunna tala tyska i Folketinget, framför sin rättsak på tyska. "Det blir ju komplicerat" menar många, och så har man underförstått försvarat den odemokratiska centralstaten som endast accepterar ett språk allena.
En ökad respekt för regionalspråk såsom skånskan och erkännandet av den kultur som hör till ett språk, kan på längre sikt ändra utseendet av Europa och med det hur EU fungerar. Det federala Europa stödjer faktiskt inte centralstaterna, utan de regioner som idag gör sig allt mer hörda.

Nationalstaten kan inte avskaffas genom en folkavstämning. Men det kan reformeras genom att man erkänner att "en Stat, ett Språk och ett Folk"-syndromet är en förvriden syn från 1930-talet.

I en del centralstater sker en kontrollerad utveckling som både har stärkt regionerna och tron på att staten kan överleva, för det behöver den göra. Idag är 29 mindretalsspråk erkända inom EU, och ytterligare ett 30-tal är identifierade men ej politisk erkända. Däribland Skåneland. Problemet ligger inte hos regionen i sig själv, utan hur centralstaten har hanterat frågan. Det så utskällda Österrike har på den här punkten varit ett av föregångsländerna, staten godkänner samtliga nu levande icke-tyska europeiska kulturer och språk inom dess territorium. Belgien, Finland och Spanien har också erkänt sina minoritetsspråk.

De teoretiska möjligheterna för vad som kan hända i en region politiskt, är enorma. Europa är idag ett mischmatch av kulturer och språk, där statsgränser har flyttats fram och tillbaka århundranden efter århundranden. Och detta kan i sin tur vara en destabiliserande faktor om utvecklingen inte styrs åt rätt håll.

SRI redovisar varje år i "Tillståndet i Skåneland" hur den regionala utvecklingen i Skåneland ter sig. Via ett index, visar vi hur Skåneland förhåller sig gentemot andra europeiska regioner. Utvecklingen av en region genom överflyttande av makt från centralstaten måste ske planerat och i sådana steg att det inte går för fort, men heller inte för långsamt.

2. Skatteregel stoppar integration
Öresundskommittén har intervjuat skånska och själländska kommuner om hindren mot en ökad integration i Öresund. Resultatet visar att just skattereglerna uppfattas som ett stort hinder. Kommittén påpekar också att man vill regionalisera beslutsprocessen för EU-pengar via det så kallade InterReg IIIA och låta regionala organ stå för distributionen av pengar istället för som nu, via fyra nationella organ.

3. Historiska museet får stöd från Danmark
Historiska museet i Lund riskerar att stängas på grund av indragna statliga bidrag. Nu ger sig överinspektören på Nationalmuseum i Köbenhavn in i debatten och vädjar om att bevara det gemensamma kulturarvet. Initiativet är bra, men man kan ju undra var det "gemensamma" kulturarvet finns på Nationalmuseet, där den danska historien beskrivs helt utan Skåneland. En historisk bedrift, det med.

4. Halland vid historiskt vägskäl?
av fil doktor Jörgen Johansson, forskare vid Högskolan i Halmstad och sekreterare i den parlamentariska regionkommittén (Park). Ur Hallandsposten 11.10.2000:

Den svenska regionalpolitiken har under lång tid utformats under statens och länsstyrelsernas överhöghet medan den i övriga Europa undan för undan kommit att få utformas inom ramen för den lokala och regionala självstyrelsen i respektive land. Det är därför viktigt att medborgare, partier och kommuner i Halland engagerar sig och skaffar sig mer kunskap om hur de regionala utvecklingsfrågorna, till exempel regional- och näringslivspolitik, kommunikationer, kulturfrågor och EU-stöd, ska skötas i framtiden.

I de regionförsök med en ny regional samhällsorganisation som prövas i fyra län (Skåne, Kalmar län, Gotland och Västra Götaland) har huvudansvaret för den regionala utvecklingspolitiken förts från staten och länsstyrelserna till regionala självstyrelseorgan, som har sin demokratiska förankring baserad i länet, antingen som direktvalda regionfullmäktige eller som ett indirekt valt kommunal- eller regionförbund (som tillämpas i Kalmar län). Grundfrågan gäller hur den regionala utvecklingspolitiken i Hallands län ska organiseras i framtiden. Finns det kanske för Hallands del rent av skäl att hos regeringen ansöka om att få ingå i en utvidgad försöksverksamhet? Jag vill med denna debattartikel lämna en del bilder av hur det hittills fungerat i de fyra försökslänen. Det har nämligen i den halländska debatten påståtts att det inte finns några vetenskapliga belägg för att den nya ordningen i försökslänen skulle vara mer demokratisk eller effektiv jämfört med hur det gestaltar sig i län där länsstyrelsen fortfarande har huvudansvaret.

Forskning
Dessa påståenden är felaktiga. Det har redan genomförts en relativt omfattande forskning om regionförsöken. Vid både Lunds och Göteborgs universitet bedrivs exempelvis brett upplagda forskningsprojekt om regionförsöken. Jag har själv, som forskare vid Högskolan i Halmstad, följt regionförsöken sedan starten 1997 och presenterat två rapporter till den parlamentariska kommitté som har haft regeringens uppdrag att utvärdera försöken. För den intresserade läsaren finns dessa rapporter publicerade som SOU- rapporter och kan hämtas från nätet på www.surf.to/PARK .

Forskarnas bilder av regionförsöken är övervägande positiva och det är värt att peka på ett par förhållanden som bör vara betydelsefulla för en eventuell satsning på en reformerad regional samhällsorganisation i Halland. För det första kan konstateras att i de fyra försökslänen genomförts en rad intressanta demokratiprojekt. Försöklänens ambitioner vad gäller att engagera fler medborgare, utveckla parti- och folkrörelsedemokratin samt att bygga upp en politik i nära samverkan med lokala företrädare har varit högt ställda. Forskarna kan dock visa att regionfrågorna ännu inte fått något starkare genomslag bland enskilda medborgare. Till stora delar är regionpolitiken fortfarande en verksamhet som berör en alltför liten grupp av politiker, tjänstemän och organisationsföreträdare.

Det bör dock påpekas att regionpolitiken alltid fungerat på det sättet. Jag har under snart tjugo års tid forskat om länsstyrelsernas arbete med de regionala utvecklingsfrågorna och det är ingen överdrift att säga att denna verksamhet alltid bedrivits i en relativt sluten ämbetsmannakultur, ofta utan offentlig debatt. Med regionförsöken har regionpolitiken öppnats för ett starkare partipolitiskt inflytande, för projekt som syftar till att engagera medborgare i satsningar på till exempel ungdomsparlament, studiecirklar och IT-demokrati.

Idag ställs kritiska frågor om regionpolitikens demokratiska utformning vilket i sig visar på att detta politikområde genomgår en demokratisering. Planerna på en reformerad regional samhällsorganisation i Halland bör därför redan i ett inledningsskede sikta på ett starkt medborgerligt engagemang och deltagande. Ledande regionpolitiker och tjänstemän måste vara beredda på att föra en aktiv dialog och vara öppen för hallänningarnas synpunkter i olika avseenden. För det andra visar forskningen att försökslänen lyckats samla kommuner och andra länsintressen till en förbättrad samordning och en stärkt mobilisering av länets gemensamma resurser. Regionförsöken har lett till ett starkare kommunalt engagemang i regionala frågor och samarbetet mellan kommunerna, som tidigare ofta präglats av bytänkande och rivalitet, nu förbättrats. Erfarenheten från försöksverksamheten visar att kommunernas engagemang är av strategisk betydelse och det är viktigt att en halländsk regionprocess har en mycket stark förankring bland länets kommuner.

Bättre samordning
Försöken har också inneburit att man lyckats skapa en bättre samordning av regionens kontakter på det internationella planet. Det gäller exempelvis samarbetet över Östersjön och i arbetet med olika EU- relaterade projekt och program. Regionförsöken har förvisso pågått under kort tid och det är väl tillrådligt att visa försiktighet och vara kritisk mot de forskningsresultat och utvärderingar som hittills presenterats. Ett grundproblem i regiondebatten är emellertid att så många tycks ha bestämt sig på förhand. Försök innebär att man vill pröva något nytt. Men om sinnena redan är låsta vid en viss ordning - det må vara bevarandet av länsstyrelsens ansvar, krav på direktvalda regionfullmäktige eller avskaffande av landstingen - blir det hela poänglöst. Regiondebatten har, som den hittills gestaltat sig i Halland, varit extremt förutsägbar. Alla tycker som de alltid gjort och få synes tyvärr vara beredda att ta intryck av de försök som genomförts."

1. Språken i Belgien
Belgien har på senare tid gjort sig känd genom pedofilskandaler, billiga begagnade bilar och det starkt främlingsfientliga Vlaams Blok. Men det finns även positiva saker med staten Belgien, exempelvis dess förhållningssätt mot lokala och regionala språk. Staten är uppdelad i tre språkområden; flämländska, franska och tyska. Bryssel ligger i Flandern och borde vara flämländsktdominerande, men är formellt tvåspråkigt och i praktiken enspråkigt då endast franskan gångbar. Även om Vlaams Blok försöker få "friska" flamländare att flytta dit och bryta förfranskningen...

Men Belgien rymmer även de latinska språken Vallonska, picardska, lorrainska och champenois. Redan 1990, långt innan språkdebatten blossade upp i Europa på allvar, var den belgiska staten fördomsfri och liberal och gav dessa fyra språk status som minoritetsspråk. Vidare har tre regionalspråk accepterats och dessa är de germanska språken limburger, letzebourgesh och brabancon.

Och i Sverige kan vi inte ens få lov att kalla skånskan ett regionalt språk...

2. Brillor och glasögon
Beröm ges till Synoptik i Malmö, Burlöv och Lund som annonserar "Kasta läsbrillorna och få en brilla till allt". Vi hoppas att användandet av det skånska ordet brilla/brillor istället för det rikssvenska glasögon gav utdelning!

3. Har Skåne svenska älgar?
I Öresundsnytt 24.10.2000 påstås att Skåne har svenska älgar; nationalstaten brer ut sig och förutom svenskt väder finns snart säkert även svensk luft. Naturligtvis skulle journalisten avhållt sig från att ge statsmedborgarskap till en älg...

4. Skåneland klarar sig hyggligt i den nya ekonomin
Svensk Handels undersökning om hur anpassade näringslivet är i de olika delarna av Sverige visar att Stockholmsdominansen fortsätter. Dock, på delad andra plats med 73% uppfyllelse av kraven
 - Globalisering
 - Avreglering och privatisering
 - Kunskap
 - Ny teknik
 - Dynamik i näringslivet
kommer Skåne. På tolfte plats kommer Blekinge (62%) och på delad 15:e plats Halland (60%). Sist kommer Norrbotten med 55%:s uppfyllelse.

5. Första tecknet på Øresundsintegration
De eltåg som trafikerar en del av Malmös stadsdelar har väckt intresse i København. Vesterbro vill begränsa bil- och busstrafik och intresset väcktes efter ett reportage i DR TV2:s regionalprogram om Malmös eltåg. Dessutom har medborgargrupper från Østerbro och Christianshavn visat intresse varit och hälsat på i Malmö.

6. Landshövdingen vill se ett mer skånskt Region Skåne.
Bengt Holgersson, landshövding i Skåne, anser att regionpolitikerna ser mer till den egna kommunen än regionens bästa. Landshövdingen vill se ett öppnare klimat och politiker som tar ansvar för en regional helhet.

7. Storsvenskarna lever än
Vice ordförande i SRI var på en föreläsning om Hallands historia som Varbergs medeltidssällskap arrangerat. Föreläsaren var en "tungviktare", västgöten Sven-Olof Olsson fil dr i ekonomisk historia och universitetslektor i historia vid Högskolan i Halmstad.

Han hade en utmärkt föreläsning om Hallands danska historia med fokus på den danska järnframställningen i vår provins. Han avslutar dock med att baktala Stiftelsen Skånsk Framtids 333-års bok, utgiven 1991 och en viktig faktor för att den debatt vi har idag överhuvudtaget kom igång. Sven-Olof Olsson tycker att boken ger en nidbild av hur det egentligen var under försvenskningen på 1600-talet och att det var i det närmaste en befrielse för hallänningarna när svensken kom, eftersom inte hallänningarna hade haft det så bra innan heller.

Storsvenska ideologier som försöker försköna försvenskningen av de tre av fyra Skånelandskapen (Halland, Skåne och Blekinge) dyker upp då och då. Vad är då dessa personer ute efter? Skäms de för obehagliga uppgifter som skedde för över 300 år sedan? Vill världssamvetet Sverige ha en fläckfri fasad utåt och klarar inte av att ha en solkig historia?

Vi tror inte det är någon risk för att hallänningarna vill hämnas. Hallänningarna har levt tillräckligt länge med den svealändska historien. Men, är det inte dags att tillsätta resurser för att få fram vår egen speciella historia hur obehagligt det än kan tyckas för Sven-Olof Olsson och andra storsvenskar?

8. Regional församling i Halland?
I den årliga debatten "Som sagt - i Laholm", diskuterades om Halland skall ansöka om att få starta samma regionala församling som Skåne tidigare gjort.
- Det är bättre att de som bestämmer om olika frågor i Halland är valda här än att statens representanter sitter och bestämmer", sade landstingsrådet Björn Ahlkvist (s). Men riksdagsman Carl Fredrik Graf (m) vill inte ha en helt ny tredje politisk nivå mellan staten och kommunerna. En regional församling i Halland kan tidigast inrättas 2006.

9. Tävla med Regionkommittén om framtidens Regionernas Europa!
Nu får doktorander och forskare chansen att säga sitt om regionernas Europa. Läs mer på ReK:s avhandlingstävling om regionernas och städernas roll: http://www.cor.eu.int/PressInf/Index.html

10. Interreg IIIC skapas av EU
Kommissionen har lagt fram ett utkast riktilinjer för interregionala samarbetsprojekt som nu skall ut på remissrunda. Utkastet skall vara till hjälp för medlemsländerna och regionerna när de utarbetar förslag till stödberättigade interregionala samarbetsprojekt under perioden 2000-2006. Syftet med Interreg IIIC är att främja ett nätverkssamarbete mellan aktörer i olika regioner så att man får igång ett erfarenhetsutbyte som gör det möjligt för andra ta del av goda idéer och metoder för att främja regional utveckling.

Direktlänk: http://www.scanianinstitute.edu/lankram.html

Ny artikel Debatten om Hallands framtid går vidare, och givetvis lägger vi vår näsa i blöt. Vårt senaste bidrag går i polemik med en tidigare insändare och heter "Är hallänningar annorlunda?".

Direktlänk: http://www.scanianinstitute.edu/artikram.html

1. Centralstaten kör över den regionala kulturen
a) Sedan förra nyhetsbrevet har motgångarna mot den skåneländska kulturen duggat tätt. Efter stormen för ett år sedan i Skåne, trodde många att de många fallna granarna (4 000 hektar) skulle ersättas med lövskog. Dels för att granen ente tillhör den skåneländska kulturen och dels för att den tränger ut den i mångas tycke vackrare ädellövskogen. Men, staten ser hellre att gran odlas i Sverige och förstår uppenbarligen inte att Skånes förutsättningar är annorlunda. Av önskade 90 miljoner för återplantering, kommer endast 30 miljoner att beviljas. Risken är att skogsägarna nu planterar den snabbväxande granen istället. Tills nästa storm kommer.

b) Historiska museet får inga pengar och måste enligt nuläget läggas ned. Detta innebär att arkeologiska fynd från sydskandinaviens första och största bosättningar flyttas 600 km till Stockholm. Men dit vill man ente ha materialet, man anser nämligen att fynden skall finnas där de hittades, vilket bland annat befrämjar vidare forskning. Men staten är ovillig att lyssna. Lika ovillig som Lunds Universitet. Fast, när befrämjade Lunds Universitet det skånska? Alltsedan dess tillkomst 1666 har det arbetat för att utplåna den regionala kulturen... Hoppet står nu till Danmark och Nationalmuseum.

c) Skånska barn skall få läsa om Skånes historia på Internet, om bara pengarna fanns. Region Skånes berömvärda satsning ser ut att falla pladask, då 7,2 miljoner saknas och statliga institutioner avstår från att ge pengar åt ett regionalt projekt.

2. Regionalt näringsliv ser ljust på ekonomin
Låt oss ialla fall glädjas över att ekonomin i Øresundsområdet är stark. Vid presentationen av Øresundsbarometern, framtagen av SCB och Greens Analyseinstitut, sades det att "regionen nu går som tåget". Ente nog med att konjunkturen är stark både i Skåne och i Hovedstadsområdet, kontakterna över Sundet har ökat markant. De närmaste sex månaderna kommer exempelvis 12% av verksamheterna i Hovedstadsområdet att annonsera efter ny personal i Skåne.

3. Speddekaga ej korrekt?
I Skånes Turistråds senaste utgåva ger Göran Hallberg vid Dialekt- och Ortnamnsarkivet i Lund, tel 046-222 74 73, e-post goran.hallberg@dal.lu.se, följande förklaring om det heter spiddekaga, spettekaka eller spettkaka. de former vi bör använda är antingen spettkaka eller spettekaka. Båda varianterna går lika bra, båda formerna är korrekt riksspråksform." Spiddekaga anses av Göran Hallberg vara dialektal form och skall ej användas. Vi väntar på flera demokratiska initiativ från Dialekt- och Ortnamnsarkivet, exempelvis att Lomma bör byta namn till Ficka.

4. Enigt Region Skåne vill fortsätta till år 2006
Regionstyrelsen i Region Skåne är helt enig i att Skånestyret skall fortsätta, vilket även den parlamentariska regionkommittén (PARK) kommit fram till tidigare i år, vilket vi rapportade i vårt nyhetsbrev 6 oktober. Den socialdemokratiska oppositionen påpekar även att det skånska självstyret redan under nuvarande period - fram till 2002 - bör utvidgas att även omfatta miljö- och arbetsmarknadsfrågor. Region Skånes regionstyrelse skriven även att samtliga EU-länder har regionala nivåer och att det nu inte finns någon väg tillbaka. Att det ente riktigt är så enkelt, visar detta nyhetsbrev under punkt 1.

5. Fördomarna i Øresundsnyt
Avisen utkommer med Sydsvenska Dagbladet i Skåne och Berlingske Tidende på Sjælland. Som vi tidigare kommenterat är avisen klart nationalstatspräglad, men detta är något man kan leva med. Vad som däremot inte skall accepteras är när journalister förblindas av sina fördomar mot de människor som bor på andra sidan Sundet och spyr ut galla över dessa. Incidenten hände förra veckan under rubriken "Hoppet gick upp i rök", då redaktören Steen Breiner beskriver en misslyckad resa från Sadolins fabrik på Amager till Fosie i Malmö. 55 personer kommer att friställas augusti 2001 på Amager och har fått erbjudande att arbeta på fabriken i Malmö. De transportas med buss till Malmö, blir mycket illa behandlade av arrangörerna och får uppleva en meningslös sightseeing i Malmö i jakt på presumtiva bostadsområden. Allt är illa skött och kritiken som framkommer i artikeln är säkert helt befogad. Men journalisten vrider det till att det beror på fördomsfulla svenskar, att Sverige är en dyster och regnig plats på Jorden och att svenskarna är mycket annorlunda än danskar (läs: sämre). Institutet har varit i kontakt med Steen Breiner och påpekat att vi kommer att namnge honom i vårt nästa nyhetsbrev, men Steen Breiner har ej kommenterat. Se där, vad nationstatspropaganda kan ställa till det för en säkert annars intelligent och duktig journalist.

6. Skåne svenskt redan på 1400-talet?
I Hallandsposten stod det att läsa den 28 november:
DAGENS NAMN: Malte.
Malte är ett danskt eller kanske tyskt namn vars betydelse är okänd. Namnet har använts i Sverige sedan 1400-talet i Skåne och sedan slutet an 1600-talet i de övriga delarna av landet. Malte kom in i almanackan 1901 och var relativt vanligt fram till 1930-talet, men har sedan dess stadigt minskat i popularitet."
SRI har påtalat att Skåne nog ändå ente var svenskt på 1400-talet för Hallandsposten...

7. Sydsvenskans Skånebragd 2000 utdelad
Göingetösen Pia Hansen har tilldelats Skånebragden av Sydsvenska Dagbladet för henne guldmedalj i lerduveskytte i OS i Sydney. Grattis!

8. Sydskandinavisk stavning
Som vi nämnt tidigare, arbetar vi med vårt sydskandinaviska språkprojekt. Sydsvenskan har gått i bräschen för "ifjor" istället för det rikssvenska "ifjol". Nu går SRI i spetsen för "ente" istället för det rikssvenska "inte". Märk väl, ente är även gångbart på Bornholm!

9. Ny bok om skånsk arkitektur
I boken "Arkitekturguide Skåne 1900-talet" beskrivs den skånska byggtraditionen under förra seklet. Totalt omfattar boken cirka 300 byggnader. Redaktör är Carin Johansson, tidigare stadsarkitekt i Vellinge. Bokförlag: Byggförlaget.

10. Sverige omkört av Ungern
Ungern har inrättat ett departement som skall tillvarata nationella minoriteter och etniska gruppers rätt. Ännu en stat som är mer progressiv än den svenska. Vilka stater återstår mer än Sverige? Vitryssland? Nordkorea?

11. Ökad dansk inflyttning till Malmö
Så här rapporterar Lorry nyheten onsdag 13.12.2000:
* NU KOMMER DANSKERNE: For første gang i flere år er langt flere danskere flyttet til Malmø og ikke væk fra den svenske by. Dermed er integrationsprocessen i fuld gang. Mød en dansk kvinde, der kun har lovord til overs for byen, som hun sammenligner med Århus."

12. Institutets hemsida uppdaterad
En revidering har skett av språksidorna, klicka här för att läsa våra nya rön!
http://www.scanianinstitute.edu/sprakram.html

En synnerligen God Jul/Glædelig Jul och Gott Nytt/Godt Nyt 2001 önskar vi på institutet:
Lars Narvselius, Ante Ottosson, Ivar Lærkesen, Hans Wilson, Birgitta Blomqvist och Göran Hansson.
Scanias Regionala Institut